De tog demokratin i egna händer

Numera kan Växjöbor montera solpaneler på sitt hus utan bygglov. Det kan vi tacka Peter Forsell för. I fjol ville han sätta upp 48 kvadratmeter solpanel på sin villa i Hovshaga. Eftersom ytan överskred tio kvadratmeter blev det ett bygglovsärende med den byråkrati det innebär.

– När jag ringde byggnadsnämnden pratade de om handläggningstider på 5–6 veckor och att de hade så mycket annat att göra som prioriterades. Men för dem var det här en icke-fråga, bara en formsak.

Därför skickade han in ett medborgarförslag om att förenkla reglerna. Peter Forsell var med på byggnadsnämndens sammanträde den 24 juni och hans förslag antogs, vilket alltså sparar arbete för de belastade tjänstemännen. Två veckor senare fick han sitt tack, en faktura på 2106 kronor för bygglovet.

–Den slapp jag inte undan, säger han med ett skratt.

Men nu är det alltså enklare för andra som, i likhet med Peter Forsell, vill sänka sin koldioxidbelastning genom att producera sin miljövänliga elektricitet själv. Hans solpaneler ger nästan 8 000 kilowattimmar per år, drygt hälften av behovet.

Nu kör han sin elbil på egenproducerad solenergi till jobbet på kärnkraftverket i Forsmark.

I höstas lämnade Peter Forsell in ännu ett medborgarförslag. ”Utbudet av laddstolpar i Växjö, Europas grönaste stad, är beklämmande dåligt. Växjö kommun behöver prioritera investeringar i laddstationer för elbilar. Idag finns det laddmöjligheter endast på ett fåtal ställen i centrum”, skrev han och uppmanade kommunen att arbeta mer aktivt för en omställning till miljövänliga transporter.

Kommunfullmäktige svarade med att hänvisa till de uppdrag Veab och kommunens hållbarhetsgrupp har.

– Jag tycker att det var ett lite konstigt svar. Det tycks helt enkelt saknas en strategi för laddstolpar i Växjö kommun.

Peter Forsell är bara en av 162 Växjöbor som skickat in medborgarförslag till Växjö kommun sedan förra valet 2014. Men chansen att få gehör är väldigt liten, visar den genomgång som Smålandsposten gjort. Av de 209 medborgarförslag som inkommit sedan oktober 2014 och fått beslut fram till den 10 april i år bifaller kommunen endast 14 av önskemålen, alltså knappt sju procent. Det betyder inte att alla de andra medborgarförslagen avfärdas helt. Ett 30-tal besvaras med att önskemålet ska beaktas eller redan finns med i någon planerad eller pågående utredning. I vissa fall gäller förslagen verksamheter som inte är kommunens ansvar.

En annan som haft framgång med medborgarförslag är Birgitta Estberg i Kårestad Södrekvarn, 365 93 Furuby. En postadress man har tack vare henne. Trots att orten ligger i Växjö kommun har man haft Hovmantorp som postadress, vilket krånglat till saker för invånarna. Den 9 januari 2017 inkom hon med ett medborgarförslag till Växjö kommun om ändrad postadress.

Kommunen ville att de skulle ordna en namninsamling för att backa upp kravet. Under en vecka i januari 2017 samlades 337 underskrifter in, alltså drygt 60 procent av de boende i socknen. Med detta folkliga stöd i ryggen kunde sedan kommunen framföra sin förfrågan till Postnord om ändrad postadress.

Birgitta Estberg, 75, har skickat in medborgarförslag tidigare. Vintern 2014/15 halkade hon och bröt underbenet. Vid sina besök på ortopeden reagerade hon på att hon inte fick parkera på handikapplatser och tänkte att det vore väl praktiskt om kliniken kunde utfärda tillfälliga tillstånd till sina patienter. Hon skrev en medborgarmotion om detta.

– Men de verkar inte ha förstått vad jag menade.

Medborgarförslaget befölls så tillvida att tillfälliga p-tillstånd infördes. Men kravet är att rörelseförmågan ska vara nedsatt i minst sex månader. Och handläggningstiden är cirka fyra veckor. Det var inte riktigt vad Birgitta Estberg tänkte sig.

– Det viktiga är ju att man kan få ett tillstånd snabbt, ungefär som en läkare skriver ut ett recept. Det är ju oftast precis i början som man har som svårast att röra sig.

Birgitta Estberg tycker att systemet med medborgarförslag är bra.

– Det innebär att ju att politikerna måste ta upp frågan.

Men samtidigt tycker hon att kommunens behandling av förslagen är lite fyrkantig och byråkratisk. Hösten 2015 föreslog hon att Karl Oskar-dagarna skulle byta namn. ”Jag är djupt engagerad i jämställdhet och stöter ständigt på områden där det manliga oförklarligt har företräde”, skrev Birgitta Estberg i sitt medborgarförslag. Hon är ingenjör och har hela livet arbetat i en manligt dominerad bransch. Hon tyckte att stadsfestivalen fortsättningsvis skulle kallas Kristina- och Karl-Oskardagarna. Kommunfullmäktige ville inte ta ställning i frågan utan bollade vidare till Växjö Citysamverkan.

– Jag tror att det hade blivit en kul grej, de hade nog fått lite uppmärksamhet.

En soldriven fontän på Stortorget, inrätta en katastroffond i händelse av kärnkraftsolycka, inför rökförbud på lekplatser, gratis bussresor och halkskydd åt pensionärer, avskrivningar av obetalda äldreomsorgsräkningar, begravningsplats för husdjur, rökförbud på lekplatser, Kikki Danielsson som ambassadör för Växjö. Det är bara några medborgarförslag som kommit in de senaste åren.

Trafikfrågor engagerar mycket och nästan hälften av alla medborgarförslag är frågor inom Tekniska nämndens ansvarsområde. Sedan oktober 2014 har det kommit in 26 förslag om övergångsställen, trafiksignaler, farthinder och liknande till Växjö kommun.

Den 4 augusti 2016 skickade Mikael Karlsson in ett medborgarförslag om övergångsställen för att göra vägen säkrare när hans son skulle börja andra klass och själv gå till skolan. I slutet av oktober fick han svar från Tekniska Nämnden. Avslag. ”Övergångsställen ses som en framkomlighetsåtgärd och inte en säkerhetsåtgärd", lyder motiveringen och man hänvisar till att trafiktätheten på aktuella gator, Framnäsvägen och Anna Trolles väg, inte är så hög att det är omöjligt att att ta sig över.

– Det var ett rätt tråkigt svar. Det handlar ju om säkerheten för barnen. Och det bor många barnfamiljer i vårt område.

Den ende som de senaste fyra åren faktiskt fått gehör för ett medborgarförslag om övergångsställe är Per Hultman. I januari 2017 föreslog han ett sådant på Hejaregatan. Han arbetar på ett IT-företag i området och tyckte det var besvärligt att ta sig över de hårt trafikerade gatorna till gymmet han besöker.

– Det tog kanske en månad innan jag fick svar. Och en tre fyra månader senare var övergångsstället på plats. Jag är väldigt nöjd. Kommunen höll ändå på med ledningsarbeten här så det var kanske enkelt att gömma kostnaden för att måla några streck på gatan i den budgeten.

Per Hultman, som står på plats 34 på socialdemokraternas lista i året kommunval, menar att vetskapen att man kan påverka är viktig.

– Jag har rekommenderat många kollegor som klagar på saker och ting att skriva ett medborgarförslag. Det är ett viktigt verktyg som jag tycker att både politikerna och medborgarna ska ta vara på.

Tekniska nämnden gav bifall ”för att öka trafiksäkerheten för de oskyddade trafikanterna”. Här var alltså övergångsstället en säkerhetsåtgärd till skillnad från den princip man hänvisar till vid avslagen.

Hundägare tycks vara särskilt engagerade, om man ser till antal lagda medborgarförslag. Och dessutom framgångsrika. Under perioden har åtta förslag har kommit in om hundrastgårdar. Tekniska Nämnden har sagt ja till förslag att anlägga sådana på Kampen och Öster och att ordna belysning på hundrastgården vid Teknikum. Polismyndighetens presschef Robert Loeffel reagerade ifjol på de många bajspåsarna på trottoaren när han rastade sin tax, som heter GW Persson, och föreslog att hundlatrinen på Söder utökades. Det fixade kommunen snabbt.

Ett annat förslag som gått igenom är den 90-årige före detta byggherren Karl-Axel Källstrands inlämnade förslag i höstas om att alla nya flervåningshus som uppförs i centrala Växjö ska förses med en plakett som anger byggnadsår. ”Sådan information ger gatuvandraren/besökaren nu och i en avlägsen framtid perspektiv både i tid och rum på byggnadskulturens utveckling och berikar gatumiljön”, skrev han i sitt förslag. Kommunstyrelsen kunde inte mer än instämma i dessa ord.

Men även om medborgarförslag klubbas igenom är det inte säkert att det blir verklighet. För två år sedan föreslog Heléne Zetterholm på Studiefrämjandet att kommunen skulle ge samlad informationen om de aktiviteter som erbjuds asylsökande och nyanlända. Förslaget togs emot positivt och en tjänsteman på Arbete och Välfärd fick i uppdrag att ordna en särskild flik på hemsidan växapp. Trots att det har gått över två år sedan dess finns den fortfarande inte.

– Man hade ju gärna fått en återkoppling på vad som hände, säger Heléne Zetterholm idag.

– Det finns ett stort behov. Vi har ju så många deltagare på våra språkkaféer att nästan inte finns plats för alla. Det finns andra med liknande verksamhet och då vore det ju bra att informera om det.

Hösten 2016 skickade Jan Karlsson in ett medborgarförslag om en ”jourperson” som kan rycka in och hjälpa till exempel synskadade som gått vilse i centrum, kanske på grund av gatuarbete eller snövallar. ”Det är inte roligt att komma till Indiska när man avser att gå till Åhléns eller Dressman”, skriver han och menar att även om en del har beviljade ledsagartimmar från kommunen känns det inte motiverat att använda dessa för hjälp som bara tar några minuter.

Jan Karlsson använder dagligen de nuvarande cityvärdarnas tjänster för att byta buss när han åker till och från jobbet. Hans förslag var helt enkelt att deras uppdrag, som nu är kopplat till Resecentrum, utökades till att även vara nåbara på telefon för korta tillfälliga insatser i centrum.

Trots att det gått ett och ett halvt år sedan kommunen beslöt att förslaget skulle utredas har det fortfarande inte blivit verklighet.

– Det är så lättlöst att jag inte förstår varför man måste fundera så länge, säger Jan Karlsson.

– Medborgarförslag är en fantastisk grej, men det är som i det övriga politiska systemet att det går otroligt sakta.