Galej

Lo Kauppi vill chockera

Galej Artikeln publicerades

Lo Kauppi var bergsprängardottern som exploderade. Nu gör hon humorshow av så absurda fakta som att en procent av världens tillgångar ägs av kvinnor. På söndag kommer hon och dansaren Anna Vnuk för en helkväll på Växjö teater.

Det var fullsmockat på Palladium i Växjö den där måndagen i mars för fem och ett halvt år sedan. Tre timmar med bara Lo Kauppi på scen i en gastkramande föreställning som skildrade hennes egen uppväxt med sin bergsprängarfar som söp för mycket, med ett samhälle där tjejer förväntas ägna sig åt att vara snygga och också ständigt ha ångest för att inte lyckas vara det. Ätstörningar, knark, tvångsomhändertagande som 19-årig sprutnarkoman, tveksamma metoder på behandlingshemmet, slutligen hjälp på riktigt. Blandningen av det personliga och det politiska blev en succé och Lo Kauppi fick åka runt med sin Riksteaterpjäs i flera år. Så småningom blev det en bok och i vår visas en filmad version av pjäsen på SVT.

– Jag förknippas gärna med Bergsprängardottern som exploderade. Däremot är jag trött på att prata om den, eller i alla fall om min egen uppväxt, säger Lo Kauppi på telefon från Stockholm, där sonen Lorens jollrar i bakgrunden.

Han har en avgörande roll i det som Lo Kauppi är ute på nu: helaftonen tillsammans med dansaren Anna Vnuk, där Lo Kauppis del heter Undercover och Anna Vnuks Hårdare snabbare Anna Vnuk. Hon sa inför premiären att hela grejen kanske mest var en amningspsykos.

– Men det visade sig att det var det inte! säger Lo Kauppi.

Men sonen fick ändå en hyllning genom att figurera på alla bilder som tagits inför pjäsen.

– Han var med mig hela tiden på repetitionerna och barn ingår i människors verklighet, så jag tyckte att han kunde få vara med. Och så ville jag göra något utifrån det här att det ska vara så privat det här med barn, men om det var män som födde barn skulle det nog vara löpsedlar på Aftonbladet: "Rolf överlevde!"

Undercover är en skruvad ståuppshow där Lo Kauppis superagent infiltrerar det världsomspännade nätverket GSO, Global Sexism Organisation, för att studera deras metoder och kanske också börja använda dem själv.

– Männen äger 99 procent av världens tillgångar, men vi äger en procent, och vi ska vara stolta över den och helt enkelt komma in i matchen.

Hon betonar att det är ren fiktion, en ren konspirationsteori, med rätt vida slängar åt både Bibel och Koran och en rad mäktiga människor. Men grunden bygger på riktiga fakta, som att 85 procent av platserna i parlamenten runt om i världen innehas av män och att mellan 25 och 30 miljoner kvinnor i Afrika är könsstympade.

– Det är skrämmande och chockerande. När man tittar på siffrorna blir de absurda. På det sättet är det lätt att göra humor av det. Mitt mål är att publiken ska skratta så att de trillar av stolarna, sedan gråta för att det är så sorgligt och sedan känna sig stärkta och gå ut och känna att man kan förändra samhället.

Men vad kan man göra då?
– Man kan ringa polisen och anmäla misshandel om man hör någon gallskrika i trappuppgången. Man kan börja med att lyssna på kvinnor som pratar lika mycket som man lyssnar på män, skratta lika mycket åt deras skämt. Man kan sluta att kommentera kvinnors kroppar. Det är viktigt att komma ihåg att sexisterna inte alls alltid är män. Och så är det viktigt att komma ihåg att nästan alla på jorden vill ha rättvisa, både kvinnor och män.

Undercover blev också en välbehövlig paus i det stora arbete som Lo Kauppi precis håller på att slutföra – hon skriver manus till pjäsen Bergsprängardöttrar som hon själv ska regissera i Riksteaterns regi. Premiär blir det i mars 2010.

– Det är en pjäs om kriminalvården. En fortsättning på Bergsprängdottern som exploderade. Här handlar det om fyra interner och en vakt. Jag tycker att någon måste dra i handbromsen, att satsa på beprövad vård i stället för mer och mer säkerhet.
I arbetet med pjäsen har hon gjort intervjuer med många kvinnliga interner. Och tyvärr fått belägg för sin tes att hela samhället är ätstört.

– Nästan alla jag pratade med hade någon ätstörning. Och det är så tydligt, kan man inte kontrollera något annat kan man späka sin kropp. Jag tror att det påverkar oss mycket mer än vad vi tror. Man kämpar med det hela tiden.

På anstalterna mötte Lo Kauppi också många med liknande bakgrund som henne själv. Men som hamnat på en helt annan plats i samhället.

– Jag är så otroligt tacksam att jag inte är missbrukare, inte lever med en missbrukare, att jag fått en utbildning och att jag har ett hem. Att jag fått hjälp från skattebetalarna. Så nu vill jag ge tillbaka.

Lo Kauppi kommer att fortsätta utgå från sig själv och de frågor hon brinner för i kommande projekt, men de kommer kanske inte lika direkt utgå från hennes egen historia som Bergsprängardottern som exploderade.

– Nu vill jag skriva om andra bergsprängardöttrar. Samtidigt utgår all konst alltid från en själv. Det allra mest personliga blir allmängiltigt. Som i Undercover, det är fiktion, men det finns ändå mycket av mig i den. Likadant när jag spelade Ofelia i Hamlet.

Men vad är viktigast, att det blir bra konst eller att man får fram ett viktigt budskap?

– Jag tycker inte att man behöver välja. Bra konst hör ihop med att vilja förändra något i samhället. För mig är det självklart att göra konst i stället för att vara journalist eller politiker. I konsten och teatern kan man arbeta med fler medel, med känslor och med kroppen.