Skattegurun i Ikeatoppen

Inblick Artikeln publicerades

I Smålandspostens granskning av Ikea möter vi i dag Göran Grosskopf, ordförande i Ikeakoncernen. Han konstaterar att av Ikeas flera hundra miljarder kronor användes inte ett öre för att råda bot mot den ekonomiska krisen för något år sedan. Men folk blev uppsagda. Göran Grosskopf oroar sig däremot för kommande kriser.

Göran Grosskopf har en bakgrund som skatteprofessor. Men att det stora engagemanget i skattefrågor är anledning till uppdraget inom Ikea, formellt kallat Ingka, förnekar han.
– Det har inget som helst sammanhang med detta i Ingka. Ingvar Kamprad och jag har egentligen inga diskussioner om skatter.
Ikea kritiseras ibland för att ägna sig åt avancerad skatteplanering. Vad säger du om det?
– Det är jättetråkigt med den negativa kritiken när man inte ser det positiva som sker, säger Göran Grosskopf och pekar på de allt fler anställda runtom i världen och stora skatteintäkter för länderna.
– Och företagsskatterna är inte det viktigaste Ikea i de olika länderna fokuserar på.
Hur ser du på skatt?
– Jag ser skatt som ett ofrivilligt bidrag. Skatt är per definition ett tvångsbidrag till det allmänna. Men ett företag ska aldrig drivas av skatter utan av sin egen verksamhet. Du får aldrig tumma på lagar och förordningar. Och jag tror inte man kan väga in moraliska aspekter.
Ikea har däremot genom åren gjort flera affärer där skattemässiga fördelar blivit en följd. Smålandsposten beskrev i?går affärerna med Coop och Preem där skatt på sammanlagt nästan 300 miljoner kronor undveks.
Vad tycker du om sådant?
– Är de helt lagenliga är de okej, men jag tycker det är helt onödigt att ägna sig åt den sortens affärer. Jag hade definitivt ifrågasatt en sådan affär.
Göran Grosskopf berättar att Ikea betalar skatt i de olika bolagens länder, sedan samlas resurserna för att därefter fördelas där de behövs.
– Vi vill inte betala skatt på utdelningen för då finns inget att investera för.
Han ser inte skattefrågan som ett moraliskt problem. Moralen skiftar från person till person och det går inte att nå en gemensam nämnare och därför är lagstiftningen det enda rimliga rättesnöre.
– Det här är ett helt legalt system, säger Göran Grosskopf.
Nu ägs Ingkagruppen av en holländsk stiftelse.
Vore det inte rimligt att byta Ikeas blågula färger mot de holländskt orangea?
– Att det finns en svensk själ finns det ingen som helst tvekan om. Väldigt mycket kommer Sverige tillgodo genom den expansion som finns. Svenskheten i det här ligger i företagssjälen. Den själen skapar den interna kulturen. Folk som jobbar i företaget känner sig som hemma, menar Göran Grosskopf.
Alla varuhus betalar tre procent i royalty till Inter Ikea som tack för lånet av varumärke och koncept. Det genererar omkring åtta miljarder kronor per år till Inter. Pengarna får dessutom dras av från skatten i respektive land.
Tycker du ni får tillbaka den kostnaden?
– Ja, absolut. Inter är inblandat med flera tjänster i varje nytt varuhus. Det är en fullt marknadsmässig royalty. Det kan tolkas som en skatteplanering, men inga skattemyndigheter har tolkat det så. Så det är inget konstigt. Royalty är en ersättning för en tjänst du får. Någon äger ett koncept och någon betalar för det. Det är ingen utdelning.
Ingkagruppen har genom åren betalat ut stora pengar till ägaren Ingkastiftelsen i Holland. Sedan 1989/90 handlar det om 250 miljarder kronor.
Delar av pengarna har sedan lånats tillbaka.
Varför delar man ut så mycket pengar till aktieägarna, alltså Ingkastiftelsen?
– Alla framgångsrika företags akilleshäl är att man känner sig för rik. Då blir man inte så kostnadsmedveten. Därför ska koncernen inte känna sig för rik.
Beskattningen i stiftelsen är låg jämfört med vad som annars skulle betalas. Är det en positiv bieffekt?
– Det kan man säga. Sedan är stiftelsen en finansieringskälla för Ingka.
Genom åren har Ikea samlat enormt mycket pengar i ladorna för att säkra sitt eviga liv. Men när den ekonomiska krisen kom, den största sedan 1930-talets depression, användes inte ett öre av kapitalet för att lindra effekterna.
Det konstaterar Göran Grosskopf som styr över det vi i dagligt tal kallar Ikea.
– Så dåligt har det inte gått ännu. Ikea har klarat sig tillräckligt bra. Men hade dippen varit större hade det kanske behövts.
Men ni var snabba med att säga upp folk för att det gick dåligt.
– Det är den operativa ledningens uppgift att hantera lönsamheten, säger han.
Göran Grosskopf tog över som ordförande för Ingkagruppen 2007. Tidigare satt han ordförande för Ikeas andra gren Inter Ikea i fyra år.
Men den korrekte och lågmälde mannens historia inom Ikea inleddes redan långt tidigare.
Göran Grosskopf, född i Borås, utbildade sig vid Handels i Göteborg och pekades tidigt ut som skatteguru med tiotalet böcker i ämnet. Tre professorshattar, i rättsvetenskap, handels- och skatterätt, tog han under 1980-talet. Dessutom har han hållit kurser om skatter, generationsskiften i familjeföretag och även erbjudit kurser om stiftelser på bland annat Brittiska Jungfruöarna och i Liechtenstein.
Så 1988, när Skatteverket krävde Ikea på 300 miljoner kronor till i skatt, fördes möbelhandlarens talan av Göran Grosskopf. Men myndigheten släppte målet då Ingvar Kamprad bestred verkets uppfattning kring varumärkets hantering under den tid Ikea flyttade utomlands.
– Det var om varumärkesbeskattning, om uttagsbeskattning kunde bli aktuell då Ingvar flyttade ut ur landet, berättar Göran Grosskopf som därmed var en av de första professorerna som använde sina juridiska kunskaper i en skattetvist.
Var det din premiär inom Ikea?
– Ja, det var första gången jag kom in i Ikea.
1980 blev Göran Grosskopf ordförande för Herenco, tidningskoncernen med Jönköpingsposten som nummer ett. Det var med Herenco som Seth Roland Anér gjorde upp om en skalbolagsaffär.
Det fanns ett problem. 1998 dömdes Seth-Roland Anér till sex års fängelse för grovt skattebedrägeri och bokföringsbrott för en affär om filmrättigheter med just Herenco. Det straffet skärptes för bara ett år sedan till sammanlagt över tio års fängelse. Ett av de längsta fängelsestraff i ekobrottsmål hittills i Sverige.
– Vi hade synat Seth-Roland Anér på längden och tvären före vi gjorde skalbolagsaffären och vi var helt klara över att han var grön. Absolut. Och det gick fel. Klart att det inte känns bra.
Tiden rullade vidare och Göran Grosskopfs engagemang i svenskt näringsliv växte. Perssons Invest, Henning Persson Byggnads AB, Ratos, familjen Rausing, Axel och Margareta Johnssons stiftelse är några engagemang. 1991 klev han in i styrelsen för Tetra Pak Holding för att året därpå flytta till Schweiz.
Han är även rådgivare åt Lunds universitet och ekonomihögskola och hade tidigare samma roll åt Rysslands premiärminister Vladimir Putin i hans råd för utländska investeringar.
Nu är han även ordförande i byggföretaget Peab.
En ofta förekommande gemensam nämnare i flera av dessa är Liechtenstein och skatteparadis på de karibiska öarna.
Göran Grosskopf beskriver Sveriges skattepolitik historiskt, att den efter andra världskriget var extremt gynnsam för expansiva företag med en genomsnittlig effektiv skattesats på under tio procent. Medlen som användes var placeringar i obeskattade investeringsfonder, i lagernedskrivningar med mera.
Genom åren menar han att företagsbeskattningen lagts om i Sverige. 1970-talet dominerades av diskussioner kring löntagarfonder.
Vad hade hänt om Ikea varit kvar i Sverige då?
– Om vi hade varit kvar i Sverige hade det förtagit oerhört mycket av expansionskraften. Man kan inte på samma dag jämföra skattesystemet när Ikea flyttade med i?dag, säger han och nämner bland annat löntagarfondsdebatten med risk för socialisering.
– Mycket få av de skäl som fanns finns kvar i?dag. Ikeastiftelserna bygger på de förutsättningar som fanns då.
Vilka hotbilder och orosmoln finns nu?
– För mig finns alltid hotbilder. Hur kommer världsekonomin att utvecklas? Finanskrisen? Det finns många tecken på att den inte är över. Jag skulle inte bli förvånad om den kommer ett varv till.
– Det verkar inte som om räntesänkningarna i världen har varit tillräckliga för att få igång konsumtionen igen. Men Sverige har varit ett föredöme och hanterat den på ett utomordentligt sätt. Man har ett bra utgångsläge.
Men utgångsläget är alltså inte bra överallt och det vill Ikea ha beredskap för.
– Inom Ikea har vi inte gjort några krisplaner men ledningen satsar stenhårt på inköpsplaneringen. På hur vi vid en ny kris minskar försäljningen och hur vi då måste minska på inflödet av varor så att vi inte köper på oss om vi inte kan sälja det sedan, säger Göran Grosskopf.
Hur ser du på Älmhults och Sveriges roll i Ikea?
– Jätteviktigt. Det är ursprunget. Varje företag behöver en själ och den har funnits och finns i Älmhult.