Konst

Samstämmiga motpoler

Konst Artikeln publicerades

Riktigt avslappnat och meditativt blir det när Inge Grünwaldt-Svensson och Ingemar Svensson ställer ut tillsammans på Bergdala. Uttrycken i målningar och skulptur ligger långt ifrån varandra men förenas ändå i sitt lågmälda lugn.

Riktigt avslappnat och meditativt blir det när Inge Grünwaldt-Svensson och Ingemar Svensson ställer ut tillsammans på Bergdala. Uttrycken i målningar och skulptur ligger långt ifrån varandra men förenas ändå i sitt lågmälda lugn.

Svensson och Grünwaldt-Svensson är en utställningduo med stor igenkänningsfaktor. Den som förut sett dem båda tar inte miste på deras särdrag. Mest framträdande i bottenvåningens sal är Ingemars skulpturer i patinerad koppar. Nästan som svarta spretiga silhuetter mot det ljusa rummet och som alltid bestående av två samverkande element. I var och en finns en ständigt närvarande asymmetri och obalans, i kontrasten mellan ett rätvinkligt objekt och ett runt. Det förra oftast med möbelassociationer, kanske en stol eller ett bord, och det senare mer som en oformlig stenklump. Sättet de sitter ihop på är knappast harmoniskt utan retar ögat och ordningssinnet på ett intressant sätt. Som en onaturlig svulst klänger sig det runda objektet fast vid det mera geometriskt strama.

Inges måleri är mer diskret till sin karaktär, en slags pointilistisk landskapsskildring. På avstånd får man intrycket av ålderdomliga handritade kartor, nötta och patinerade bilder av åkerlappar, länder eller kontinenter. På riktigt nära håll kan man istället ana bitar av päls eller fragment av kraftigt förstorade fingeravtryck. Någonstans däremellan träder landskapen fram, mer eller mindre synliga.

Kontrasten mellan de lite flyktiga målningarna och de tunga skulpturerna blir påtaglig när man tagit in utställningen. Samtidigt finns en fin samstämmighet mellan dessa motpoler som gör att de känns självklara ihop. Kanske lite för självklara. Helhetsintrycket känns nämligen till en början väl tystlåtet. Kanske bidrar den tydliga konsekvensen i utförandet till att man saknar någon form av variation. Det stillsamma temat hade gärna fått brytas av ytterligare en utställare, någon som gett kontrasterna ännu större spännvidd.
Thomas Lissing