Sociala dumheter inför valet

Kommer sociala medier att påverka valet?

Kommer något av partierna att göra en Obama – och kamma hem segern genom att använda de nya verktygen på ett så smart sätt att väljarna inte märker något och påverkas, liksom i smyg?

Just nu är dessa två frågor de absolut vanligaste som jag möter från människor som undrar över medieutvecklingen.

Och visst, det är val snart, men det är kanske ändå värt att fundera lite över varför det förhåller sig på det sättet.

Omedvetet har medier – för väldigt många människor – blivit synonymt med något lömskt. Mediemakt står för manipulation, spinn och dolda agendor. Och politik, ja, det är att luras.

Rätt sällan hålls tanken fram att det faktiskt är de idéer som väljarna gillar bäst som vinner valet. Vilket är lite synd. För vad som händer nu är att väldigt många människor tror att sociala medier kan användas som vilken typ av pr-verktyg som helst. Bara genom att sända ut vissa budskap, kommer världen att ta dem åt sig.

Därför skrivs det nu också en rad böcker, som marknadsförs som manualer för hur man bäst ska nå sina mål med hjälp av fiffigt användande av sociala tjänster.

Men i själva verket förhåller det sig precis tvärtom.

En rad myndigheter, organisationer, företag och partiföreträdare har redan fått märka av att det kan bli ganska hett om öronen för den som vill använda megafoner i en kultur som mer än något annat försöker odla ett samtal på lika villkor.

När SvD för en tid sedan lät den fiktive väljaren Max Emil kontakta 77 riksdagsledamöter via Twitter, visade det sig att de allra flesta totalt ignorerade frågorna som ställdes. De förstod helt enkelt inte att det var lämpligt att svara när någon tilltalade dem. Är det konstigt?

Kanske inte.

Vill man ha en bild av hur vilsna de flesta politiker är inför utvecklingen, ska man tänka på att det nu faktiskt bara har gått några månader sedan de flesta etablerade partier anställde nya experter på samtida mediekommunikation.

Pressreleaserna är på väg ut och dialogen på väg in. Partierna storsatsar på att använda sig av framförallt de breda tjänsterna Facebook, Youtube, Twitter och Flickr. Men eftersom den nya kulturen själv bara har något år på nacken, är det rätt få människor som överhuvudtaget har hunnit bli duktiga på att hantera den. Ännu färre har förstått hur man ska förhålla sig till den under en valrörelse. Och det är inte så konstigt: ingen har ju hunnit testa ännu.

Alltså kommer vi högst troligen få se en rad sociala dumheter från politiskt håll under året. Men det vore otroligt om vi inte också fick uppleva en hel del journalister som trampade fel.

Läge att hålla andan fram till september, alltså. Men valet avgörs – fortfarande – av helt andra saker än klyftiga medieexperter.

Anders Mildner