Kultur & Nöje

Carlsson skriver med kärlek till genren

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Det var lätt att falla för Christoffer Carlssons fjolårssuccé Den osynlige mannen från Salem, och så är även fallet med uppföljaren Den fallande detektiven.

Carlsson har ett sätt att skriva som skapar fina stämningar, och i kombination med kärleken till genren som tar sig till uttryck i många mer eller mindre dolda referenser till föregångarna, är det en njutning för deckarälskare att läsa hans böcker.

Denna gång rör sig den metaforiskt skadskjutne polisen Leo Junker i ett snöigt december-Stockholm. På lucianatten hittas en forskare, som studerat politiska extremister, mördad på en bakgård, och den ende som sett något är en sexårig pojke. Snart vill Säpo ta över utredningen, men Junker är inte redo att släppa den utan arbetar i hemlighet vidare. Samtidigt som han förstår att fler männi­skor kan vara i fara, brottas Junker med sitt missbruk och med den komplicerade och beroendefyllda relationen till barndomsvännen Grim, som efter händelserna i den förra boken nu sitter inlåst på S:t Görans.

Den fallande detektiven handlar liksom Den osynlige mannen från Salem om komplicerade manliga vänskapsband, om barndomsvänner som växer­ isär, men som ändå på något sätt alltid är bundna till varandra. Dessutom handlar den nya romanen om politisk aktivism och extremism på både höger- och vänsterkanten i Sverige i?dag, ett Sverige där Sverigedemokraternas kamp för att framstå som rumsrena ekar mellan sidorna.

Christoffer Carlsson har gjort det igen, och även om Den fallande detektiven inte är lika omvälvande som Den osynlige mannen från Salem var, så är det en alldeles utmärkt deckare.

Kerstin Bergman

Läs också:Carlssons Den osynlige mannen från Salem, om du inte redan har gjort det.