Kultur & Nöje

Ett blödande hjärtas utgjutelser

Kultur & Nöje ,

Den franske filosofen Jean-Jacques Rousseau (1712 – 1778) vågade radikalt bryta med sin tids modeidéer och fick umgälla det med förföljelse, vanrykte och landsflykt. Den här boken – andra delen av tre i hans självbiografi - är ett passionerat försvar, ett blödande hjärtas långa utgjutelse som i all sin orimlighet vinner recensentens hjärta.

Rousseau domare över Jean-Jacques. Dialoger

Författare: Jean-Jacques Rousseau

Översättning: David Sprengel

Förlag: Natur & Kultur

Artikeln publicerades 8 december 2016.

Ja, Rousseau är förföljd. Hans uppfostringsroman Émile är beslagtagen och häktningsorder utfärdad. Han flyr, jagas vidare, flyr igen... Hans förföljare vill ta heder och ära av honom. Ett tag är han i England hos den berömde filosofen Hume. Till slut återvänder han till Paris, lever i en etta med sin hustru Thérèse och försörjer sig under sina sista år på att kopiera noter.

I Paris är upplysningens idéer högsta mode. Den upplysta civilisationen ska lyfta mänskligheten till nya höjder. Självklart är upplysningsfilosoferna (Voltaire, Diderot och andra) världens ljus, som med tiden ska nå ut också till de primitiva folken.

I bjärt kontrast till dem hävdar Rousseau att människan från början, i naturtillståndet, är god och riktig och att allt elände, all ojämlikhet, fattigdom, alla krig följer av samhällsorganisationen. Dock kan samhället inte avskaffas. Kulturens roll blir att lindra den värsta plågan. Rousseau är inte ens ateist.

Under landsflykten börjar han skriva sin självbiografi, "Bekännelser". Han tror att om han bara visar sig sådan han är på gott och ont, kommer han också att bli accepterad. Visserligen ska boken inte ges ut förrän efter hans död, men några uppläsningsseanser ordnar han i Paris. I en av dem, sex timmar lång, deltog den blivande Gustav III av Sverige. Resultatet? Tystnad. Rousseau är djupt upprörd.

Ur krisen föds denna dialogbok. En viss Rousseau diskuterar med en "fransman" om Jean-Jacques. Fransmannen har fått höra att Jean-Jacques är ett monstrum, men har inte läst hans böcker. Rousseau har läst böckerna men inte träffat Jean-Jacques. Till slut lovar fransmannen att han ska läsa böckerna, och Rousseau å sin sida ska verkligen försöka lära känna Jean-Jacques.

När de träffas igen, är fransmannen djupt imponerad av böckerna. Rousseau har funnit att Jean-Jacques visserligen har mänskliga brister, men att de onda ryktena om honom är helt utan grund. Han och fransmannen kommer fram till att det är gagnlöst att försöka påverka ryktesspridarna. Bättre då att försöka sig på ett "uppriktigt och svekfritt umgänge" de tre emellan!

Rousseau inser att han delvis faller offer för en sjuklig misstänksamhet. Texten blir oformlig, onödigt lång och författaren upprepar sig ibland. Han klagar själv över den.

Den meditativa tredje delen, "En enslig vandrares drömmerier", är istället en liten litterär pärla.

”Dialoger” är med sina 472 sidor ett egenartat läsäventyr som har mycket att säga också vår tid. Grattis förlaget!