Kulturministerns rädsla för kultur
Det är som att slå in en öppen dörr. Redan gjort. Och lätt. Men eftersom inte alla låg klistrade vid torsdagens kulturjournalistiska twitterflöde är det värt att både rekapitulera och kommentera. Eftersom det handlar om personen som har makten över kulturen i Sverige, kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hon börjar bli ministern vi älskar att kritisera. Vem kan glömma när hon – ja, på allvar – sade att hon inte ville använda ordet kultur eftersom hon menade att det har en negativ klang. Sade kulturministern som hellre vore underhållningsminister tydligen, eftersom det var ordet hon föredrog.
I P1:s Kulturnytt i torsdags morse gav hon återigen prov på sin rädsla för det här otäcka som heter kultur. Enligt henna delar näringslivet denna skräck och det är både kulturarbetarnas och kulturjournalisternas fel. Det är på grund av dessa som näringslivet inte vill sponsra kultur. Kulturarbetare ställer kritiska frågor. Kulturjournalister skriver exkluderande, "på ett sätt som gör att människor inte känner sig delaktiga". Till skillnad från sportjournalisterna som är inkluderande och skriver så att alla förstår. Och om bara kulturjournalisterna var lite mer positiva och gosiga så skulle ... ja, vad ... näringslivet ge sköna högar med cash till kulturen?
Kulturjournalisterna reagerade lika pålitligt som någonsin Björn Ranelid. Twitterinläggen smattrade fram i rasande fart och bloggarna gick varma. Karin Olsson, kulturchef på Expressen, skrev att Adelsohn Liljeroth angriper existensberättigandet för den traditionella kulturjournalistiken och påpekade att begreppet offside inte är lättare att begripa än poststrukturalism för en oinsatt.
Aftonbladets Martin Aagård gav prov på smått genialisk satir när han i läsa lätt-stil skrev: "Lena bestämmer över all kultur i Sverige. /.../ Om inte kulturjournalistiken blir lättare så vill ingen bygga en opera, sa Lena sen. Det beror på att de som jobbar på bank inte tycker om saker som är svåra. Och de som jobbar på bank har alla pengarna som man ska bygga en opera för. /.../ Det blir alltid kulturdebatt när Lena säger saker om kultur för hon har jätteofta fel."
Måns Hirshfeldt i Kulturnytt satte huvudet på spiken när han påpekade det självklara att det inte är kulturjournalisternas uppgift att "hålla näringslivet i handen", det får ministern göra själv. Själv tänker jag på det väl fungerande samarbetet mellan Göteborgsoperan och Volvo. Och på hur konstigt det vore att ha en till exempel en jordbruksminister som inte gillade "jordbruk" för det lät så skitigt utan föredrog livet på landet–minister.
