Palladium då, nu och sedan

Hon hade många stora idéer om vart hon ville åka och vad hon vill göra med sitt volontärår utomlands men insåg till sist att hon fick koka ner det en aning för att hinna med. Maëlle Prudon studerade länge Palladium och Växjö på internet hemifrån Cergy i Frankrike, innan hon flyttade hit. Förväntningarna var höga.

– Det är en vacker byggnad med en egen stil, men den behöver förstås renoveras. Palladium borde verkligen vara en mötesplats, här finns stor potential till det, säger hon.

I juni började hon arbeta med projektet som ska utmynna i en utställning om Palladiums historia, nutid och framtid.

– Jag har gått igenom mängder av artiklar, böcker, foton, filmplanscher, ritningar. Det finns mycket att ta av, berättar Maëlle Prudon.

Mycket har hänt här sedan öppningen av biografen 1925 och födelse­dagen råkar faktiskt infalla i september. Med utställningen hoppas Maëlle Prudon attrahera fler människor att söka sig till Palladium.

– Genom att berätta om historien kan vi bädda för framtiden och se om intresset finns att bevara byggnaden, säger Jessica Carlerby som är verksamhetsledare på Palladuim tillsammans med Ingrid Trulls Klaesson.

– Hur var Palladium förr? Det är av intresse både för människor som är härifrån och till exempel studenter som kommer utifrån att få ta del av hela historien. Och det är en bra historia, säger Maëlle Prudon.

Kvällen kommer att gå i 1920-talets tecken och besökarna uppmuntras att klä sig i tidsenliga kläder, men det är förstås inget tvång.

– Vi har fått låna lite fina kläder i charlestonstuk, berättar Maëlle Prudon och skrattar.

Under kvällen föreläser författaren och journalisten Åke Svensson om Växjös historia. Den klassiska filmen Körkarlen av Victor Sjöström, från 1925, visas därefter i biosalongen.

– Den första filmen som visades här var faktiskt en Victor Sjöström-film, berättar Jessica Carlerby.

Maëlle Prudon understryker att Palladium är öppet för alla, och en plats att ta del av både ny och gammal kultur på.

– Det är ett bra ställe att upptäcka nya filmer och nya band, det har jag gjort. Men många av mina kompisar vet inte vad som döljer sig här. De flesta antar, när jag berättar att jag jobbar på Palladium, att jag jobbar i restaurangen, säger hon.

Hon är hoppfull om framtiden.

– Det vore så synd om en sådan här plats skulle gå till spillo. Jag hoppas att fler ska intressera sig för Palladium och dess framtid, att det utvecklas och att jag kan återvända hit en dag, säger Maëlle Prudon.

– Vi hoppas att vi får fira hundra år också, säger Ingrid Trulls Klaesson.