Kultur o nöje

Då en omöjlig men sann kärlek

Kultur o nöje ,
Rosamund Pike och David Oyelowo som Ruth Williams och Seretse Khama.
Foto:

A united kingdom är en förutsägbar, men inspirerande, sann historia om Seretse Khama och Ruth Williams omöjliga kärlek under apartheid.

A united kingdom

I rollerna: David Oyelowo, Rosamund Pike, Tom Felton.

Regi: Amma Asante

VISAS PÅ FILMSTADEN VÄXJÖ, MOHEDA BIO

Artikeln publicerades 9 mars 2017.

Seretse Khama, arvtagare till tronen i Bamangwate-stammen i Bechuanaland (numera Botswana) studerar i London under 40-talet. En kväll träffar han den vita kvinnan Ruth Williams och paret blir blixtförälskade efter en jazzig kväll på dansbanan. Deras kärlek och följande giftermål motarbetas av alla. Seretses egen farbror i hemlandet försöker övertyga folket om att Ruth är olämplig som drottning. Men det är inget som ett välskrivet brandtal inte kan förändra.

Svårare blir det då den brittiska regeringen försöker ogiltigförklara giftermålet och skickar Seretse i exil från sitt eget land. England måste hålla sig väl med Bechuanalands granne Sydafrika och deras dåvarande apartheidregim. Spänningen eskalerar när Storbritannien letar efter värdefulla mineraler i Bechuanaland. Landet oberoende kung riskerar att bli ersatt engelsk imperialist och Seretses och Ruths relation kan leda till en plundring av Bechuanalands resurser.

A united kingdom handlar om två till synes genomgoda människor, och det hade varit mer irriterande om krafterna som försökte stoppa deras kärlek hade motsvarande ondska och rasism. Men regissören Amma Asante gestaltar snarare det brittiska imperiets tjänstemän som kyliga byråkrater med en "vi gör bara vårt jobb"-attityd, vilket gör att Seretses och Ruths situation känns ännu mer hopplös.

Filmer baserade på sanna historier börjar alltid i uppförsbacke. Det går ju liksom att kolla upp slutet på förhand. I fallet med A united kingdom är det ganska onödigt eftersom det blir uppenbart inom de första 15 minuterna att kärleken kommer att segra över den koloniala tidsandan. Det är förstås lite tråkigt, men regissören Amma Asante gör ändå resan värd biljetten genom att ducka de flesta mot-alla-odds-klichéerna.