Kultur o Nöje

En briljant balansgång mellan intelligens och idioti

Kultur o Nöje ,

PC Jersilds nya roman ”Tivoli” är en framtidsskildring där människans tillkortakommanden ställs mot teknikens utveckling.

Tivoli

Författare: PC Jersild

Förlag: Albert Bonniers

Artikeln publicerades 8 september 2017.

Tänk tanken att Gröna Lund i Stockholm går i konkurs och köps upp av ett gäng kapitalister med kinesiska investerare i ryggen. Här byggs en nöjespark med tillhörande äldreboende, BlissGardens; målgruppen är 55 plus. Lägenheterna är svindyra, boendet präglas av tekniska innovationer och en hundraårsgaranti finns inkluderad i kontraktet, det vill säga att livsuppehållande åtgärder och avancerad medicinering garanteras. Plus eventuellt, mot betalning, nedfrysning efter döden.

PC Jersild har alltid varit en stjärna på att balansera visionära möjligheter mot verkligheten. Nya romanen ”Tivoli” är en framtidsskildring där människans tillkortakommanden ställs mot teknikens utveckling.

Världen Jersild bygger är levande och borde göra många fantasy- och sci-fi-författare avundsjuka. I olika kapitel pratar bland annat fastighetsskötaren Bosse, änkan Asta, bröderna Tobbe och Mikael, teknikerna, juristerna, läkarna, de osynliga (de som sköter grovjobbet men inte syns) samt en hårt prövad kurator som försöker styra upp psykologin kring perfektionen i omvårdnaden.

Biohacking är allmängods, människo- och djurliknande robotar rör sig fritt på området, drönare surrar i luften, och små invärtesrobotar försöker förnya läkarvetenskapen. Världsekonomin och fulkapitalismen firar triumfer, och ett av bokens mysterier är varför Vatikanen har börjat sälja avlatsbrev som nån typ av optioner. Tänker de starta ett fotbollslag? Eller är det för att parera en DNA-kontroll av katolska kyrkans flummiga reliker?

Först är jag lite misstänksam mot själva gestaltningen i boken, jag tycker att människorna som kommer till tals låter förhållandevis lika, och hur intressant är det egentligen att följa åldringarnas i mitt tycke aptråkiga fritidsaktiviteter: Hemvärnet-Alumni, Historiska Sällskapet, bridge, läsecirklar, karaoke, dans mm. Men efterhand tar det sig och jag läser som fastnaglad. Karaktärerna återkommer och speglar varandra. Det kyliga och distanserade tonfallet blir paradoxalt nog också roligt. Samtidigt som Jersild förlöjligar åldringarna på ett subtilt sätt gör han dem fascinerande och värdiga. De är viljestarka, livsglada och speciella utan att vara buskisartade kufar. Kort sagt: han ger äldre människor en egen identitet istället för att fösa ihop dem i den förringande vård- och omsorgsklyschan ”våra gamla”. Dessutom handlar ju inte romanen om gamla människors hopplösa nöjen. Den handlar om vad det innebär att vara människa.

Jersild drar allting längre än till sin spets. ”Man vill gärna tro att det finns gränser för vilka problem man tvingas ta itu med”, säger den uppgivna kuratorn. Men de tekniska framstegens problem saknar gräns, och ger upphov till ett myller av tankeexperiment. Jag får nya insikter på varje sida.

När man tror att förvecklingarna till en av de boendes uppblåsbara Barbara har nått sin kulmen inkallas en filosof från Södertörns högskola som håller föredrag om huruvida Barbaran ska klassas som människa eller objekt i förhållande till de människoliknande sällskapsrobotar som håller på att utvecklas inom institutionen. Slutsatsen blir: ”Det vi betraktar som en människa är en människa.” Sällskapet för djuppsykologi startar en ”kurs i autentiskt liv”. Den mobila hjärtstartarroboten, en människolik varelse, klampar runt i folkhoparna för att rädda liv men har en alldeles för skränig röst och påflugen känsla också för hjärtan som bara kärvar litegrann. Det visar sig vara svårt att kalibrera eländet och få den att sluta gasta och knuffas. Att lägga in en kvinnoröst istället för en bufflig mansröst är inte möjligt, då skulle ingen lyssna på instruktionerna i en krissituation. På nätterna vandrar den sorgliga roboten omkring sysslolös i gränderna ”som en osalig ande”.

”Tivoli” är en briljant balansgång mellan intelligens och idioti i framtidsvisionerna. Eller en balansgång på skalan mellan mänskligt och omänskligt, mellan tekniska och medicinska möjligheter och praktisk genomförbarhet. Den kapitalistiska utopin funkar sådär. ”När ett behov uppkommer, ska enligt kapitalismens lagar en verksamhet automatiskt uppstå som tar hand om detta krav.” På så vis blir ”Tivoli” en bitande kritik av medelklassen, eftersom BlissGardens är skräddarsydd för medelklassmänniskor med god ekonomi. ”Medelklassens stora rädsla är att mista sitt oberoende, att inte längre få tillhöra sin klass, riskera förlora sina tillgångar, mista hälsan inte kunna styra sitt liv och bli utlämnad åt det allmänna. Att inte längre kunna hålla skenet uppe.” ”Tivoli” är en absurt och iskallt realistisk roman som inte lämnar en enda illusion oskadd. Visst, man kan ha mer eller mindre kul på vägen, men det enda som återstår är i slutändan döden.

Fakta

PC Jersild

Född: 1935 i Katrineholm

Är: Författare och läkare inom psykiatri och socialmedicin

Kända verk: Djurdoktorn (1973), Barnens ö (1976), Babels hus (1978) m fl

Första mening i ”Tivoli”: "Det hela startade vid den tiden då anläggningen ännu hette Gröna Lund och var som vilken annan nöjespark som helst - det vill säga i första hand byggd för familjer, halvstora barn, skolklasser och ett och annat gubb- och grabbgäng som efter en ölrunda gick dit för att pröva sina krafter."

Visa mer...