Kultur o nöje

En må-bra-film utan större surpris

Kultur o nöje Artikeln publicerades
Taraji P Henson som matematiksnillet Kathrine G Johnson.
Foto:

Dolda tillgångar är ett sant men förutsägbart och prishungrigt drama om tre svarta kvinnor som mot alla odds spelade en viktig roll under 60-talets rymdkapplöpning mot Ryssland.

Dolda tillgångar

I rollerna: Taraji P Henson, Octavia Spencer och Janelle Monáe

Regi: Theodore Melfi

Visas på Filmstaden

Så var det dags för årets obligatoriska Oscarskandidat i kategorin "geni löser jättesvårt matteproblem – baserat på en sann historia". Den här gången är det berättelsen om de tre svarta matematikerna Kathrine G Johnson, Dorothy Vaughan och Mary Jackson (spelade av stjärntrion Taraji P Henson, Octavia Spencer och Janelle Monáe) som 1961 slogs mot rasism och sexism för att kunna excellera inom Nasa och stärka Amerikas position i rymdkapplöpningen med Ryssland.

De tre har svårt att avancera inom Nasa eftersom segregeringslagarna präglar arbetsplatsen lika mycket som resten av samhället.

Regissören Theodore Melfi illustrerar rasismen bäst när han visar hur tystnadskulturen samspelar med byråkratin. Som när Katherine konstant tvingas springa 800 meter till en annan byggnad för att gå på toaletten för svarta.

Men envishet fungerar, och när Sovjetunionen skickar upp den första människan i rymden blir vännernas kompetens oumbärlig. Särskilt för NASA-högdjuret Al Harrison, spelad av en tuggummismackande och gormande Kevin Costner, som långsamt inser att Katherine är ett geni – medveten om den internaliserade rasismen.

Utöver en pliktskyldigt behandlad kärlekshistoria är Dolda tillgångar en hantverksmässigt stabil må-bra-film utan större överraskningar. Skräddarsydd för prissäsongen, där rättvisan förstås segrar över trångsyntheten.