Det nya tv-monopolet

Skrivningarna är i det nu gällande avtalet något mildare men har ändå innebörden att ett skifte av ägandet är en fråga för Myndigheten för press, radio och tv.

Formuleringarna har sitt upphov i en rädsla för ägarkoncentration av medierna. Privat sådan. När TV4 släpptes in i marknätet och public service-monopolet var tillända hade Socialdemokraterna varnat för en svensk 4-oktober kanal. 4-oktober var den dag då de stora protesterna mot löntagarfonderna ägde rum och demonstrationen hade utvecklats till en rörelse för brett och spritt privat ägande.

Mot den bakgrunden fick TV4 inledningsvis en närmast korporativ ägarsfär. Jordbruket och Rörelse-Sverigeföreträddes via LRF. (Att dra in LO-sfären var för magstarkt även för Socialdemokraterna.) SPP var den stora institutionella placeraren. Wallenbergsfären fanns med på ett hörn liksom kvalitetskulturella stiftelsen Natur och kultur. (Fram till 1993 ägdes också public service -bolagen av folkrörelser, dagspress och näringsliv).

Nu är frågan om statlig ägarkoncentration ses som ett lika stort hot som privat. Om delstatliga Telia köper TV4-gruppen är de dominerande etermedierna kopplade till staten.

Det paradoxala är att när det gäller Sveriges Television och Sveriges Radio har också Socialdemokraterna under det senaste året accepterat en tydligare bodelning mellan staten och public service.

Förvaltningsstiftelsen som formellt äger bolagen har fått en mer fristående roll. Ingen riksdagsledamot ska exempelvis få ingå i stiftelsen. Lägg därtill att frågan om att grundlagsskydda public service är under utredningen. Bakgrunden är utvecklingen i omvärlden där populistiska partier söker få grepp om de fristående medierna. Där ses det som redskap i maktens intressen.

Telia är ett börsnoterat bolag och alla ledamöter i styrelsen ska jobba för bolagets bästa. Ingen företräder därför sina ägare och det finns ett armlängds avstånd mellan näringsdepartementet och företaget. Telia ser saken i affärsmässiga termer i en tid när tv-tittandet förändras och bolaget sitter på ett fibernät som distribuerar bland annat tv. Konkurrensen är samtidigt ny från aktörer som exempelvis Netflix.

Det formella inger emellertid inget lugn. TV4 hamnar närmare staten än SVT. Och andra regeringar skulle kunna agera annorlunda och använda sin makt över mediebolagen. TV4 blir då lättare att styra än SVT.

Hittills har frågan hanterats av näringsminister Mikael Damberg och inte av kulturminister Alice Bah Kuhnke vilket pekar på att frågor om näringspolitik väger tyngre än de kulturpolitiska och demokratiska spörsmålen. Samtidigt har både Damberg och statsminister Stefan Löfven uttalat sig kritiskt till köpet. ”Sista ordet är inte sagt”, har duon deklarerat.

Här finns en aspekt till på eventuellt statligt utökat ägande. Hur påverkas förhandlingar via kulturdepartementet om Sveriges Televisions sändningstillstånd av att näringsdepartementet samtidigt svarar för statens ägande av TV4-ägaren Telia? Målkonflikterna kan synas svaga - Myndigheten för press radio och tv handlägger fyrans sändningstillstånd - men finns där likväl och kommer att aktualiseras.

Statlig ägarkoncentration är faktiskt inte bättre än privat när det gäller medier utan faktiskt värre.