En utredning som missar målet

När trycket på åtgärder ökade utsågs Doris Högne-Rydheim till utredare av vapenlagstiftningen. I skuggan av dagens partiledardebatt hålls i dag en hearing om hennes förslag i riksdagen, modererad av den moderate riksdagsledamoten Bengt-Anders Johansson från Gislaved.

Av tradition har man inom politiken fokuserat på att förhindra att legala skjutvapen genom stöld hamnar i händerna på kriminella. Att också Högne-Rydheims utredning inriktar sig mot det legala vapeninnehavet var mot den bakgrunden ingen överraskning. Mönstret känns igen.

När Björn Hagelin i sin studie ”Skjutvapen använda i brott i Sverige 2000–2010”) undersökte samtliga anmälda fall av grova brott med skjutvapen fann han att det var i storleksordningen två vapen per år som kom från legala källor. Erik Lakomaa vid Handelshögskolan har i sin tur i sin forskning noterat att vapenstölderna är få och trenden fallande. Han är starkt kritisk till hur utredningen hanterat statistiken (Dagens Juridik 2013-06-11).

Faktum är att det i stort sett inte förekommer några vapen med legal bakgrund vid grov brottslighet. Då används i stället attrapper och vapen som smugglats in till Sverige från Östeuropa.

Den här gången är det inte jägarna som drabbas av nya hårdare regler, utan främst sportskyttarna. Flera grenar kan läggas ned, om utredningens förslag går igenom. Med ett förbud mot helautomatiska vapen berörs direkt 220 föreningar. Förr såg Försvarsmakten ett värde i skjutskicklighet bland befolkningen, det gör man inte längre. Men så ser väl snart heller inte befolkningen något värde i det som i dag kallas Försvarsmakten.

Vi lever i dag med lagstiftning som har hög skyddsnivå. Restriktionerna för vapeninnehav är mycket hårda. Ändå ska marknaden för vapenhandlare ytterligare begränsas, sportskytteverksamheter försvåras eller läggas ned och polisen åläggas ännu tyngre och mer kostsam byråkrati. Det är inte rimligt. Vapenutredningen missar målet.