EU mot bönhasarna
Kan EU tvinga dammsugartillverkare att göra produkter mer hållbara? Frågan är aktuell tack vare Sveriges Radios Ekot som gjort ett reportage om företag som medvetet eller omedvetet tillverkar sina prylar för att gå sönder.
I samband med EU-kommissionens ommöblering i förra veckan tillträdde den holländske socialdemokraten Frans Timmermans som kommissionär med ansvar för klimatfrågor. Sveriges Radio frågade honom om möjligheterna att komma åt problemet. Timmermans var entusiastisk och uteslöt inte att EU skulle kunna ta till lagstiftningssläggan. Även två svenska ministrar har uttalat sig i frågan och berättat att de som konsumenter kan känna sig lurade och oroliga över var slit-och-slängsamhället är på väg.
Det finns alltså politisk medvetenhet kring frågan. Den rödgröna regeringen introducerade redan för något år sedan lägre moms på reparationer av hushållsnära produkter för att uppmuntra till omhändertagande. EU:s inre marknad är stor och viktig i världshandeln, det är inte otänkbart att skärpta regler kring reklamation och tillverkning skulle vrida konsumtionsmönstren i en mer hållbar riktning.
Det skulle gissningsvis dessutom gynna europeiska tillverkare. I den ryska bostadsbranschen talas det om ”jevropejiskij remont” när en bostad bearbetats till en standard utöver det vanliga. Även i USA kan man vinna marknadsandelar med vaga anspelningar på den gamla världens gedigna charm. Den som vill reda ut varför européer bryr sig mer om kvalitet än personer från andra världsdelar har en lång men spännande djupdykning i industri-, design- och idéhistoria framför sig.
Och visst vore det skönt! Att veta att stavmixern kommer att hålla resten av livet. Eller att man kan lita på paraplyet i vått och torrt och även lite vind. Kanske till och med låta barnbarnen ärva det.
Problemet är förstås att vi inte på allvar vill ha det så. Vi vill att sakerna skall hålla lagom länge, och detta lagom förändras beroende på humör. Man blir sugen på eller lockad till att köpa nytt. Min brödrost från tjugotalet gör fortfarande jobbet men kan inte lämnas obevakad så jag har en från Clas Olsson som redan håller på att falla i bitar. Det är möjligt att dagens insikter om klimatpåverkan kommer att vara nog för att leda oss in i en ny guldålder av industridesign, problemet som kvarstår är att den ekonomiska tillväxten och hundratals miljoner arbetstillfällen är beroende av skräpig konsumtion. Det medeltida Europa har efterlämnat oerhörda hantverksarbeten som byggde på att familjegenerationer lade sina liv på att förfina metoder. Tidsperioden präglades också av en social stiltje som få i dag ens kan föreställa sig.
