Exkludera Schulz och Juncker

Ledare Artikeln publicerades

Det finns två personer som är olämpliga i rollen som ordförande för Europeiska kommissionen; socialdemokraten Martin Schulz och kristdemokraten Jean-Claude Juncker.

Det främsta skälet är att de på ett kuppartat sätt vill ta makten från medlemsländerna genom att föra över den till sig själva och Europaparlamentet. Det bör besvaras med exkludering av Europeiska rådet, det vill säga medlemsländernas regeringschefer, som är den institution som äger frågan enligt Lissabonfördraget.

Eftersom en kommissionsordförandes viktigaste uppgift är att se till att fördraget följs vore det olyckligt att välja en person som vill sätta detsamma ur spel. Såväl Schulz som Juncker ser det som uteslutet att någon annan än någon av de båda ska vara aktuella för posten.

Att som Europaparlamentets två största partigrupper nu gjort, på förhand lanserat kandidater, är tänkt att höja temperaturen i ett val som lider av lågt deltagande. Det har sjunkit konstant sedan 1979 och är nere i 43 procent, vilket i alla andra sammanhang skulle betraktas som en legitimitetskris. Inte mycket talar för att det blir annorlunda. Snarare tycks parlamentet nu aktivt arbeta för att ytterligare sänka valdeltagandet. För att illustrera effekten: brittiska väljare blir knappast piggare på att rösta när en tysk socialist blir deras eget arbetarpartis affischnamn. Den enda som jublar är möjligen United Kingdom Independence Party, som vill att landet lämnar EU.

Inte heller i Sverige är Martin Schulz någon kioskvältare. S-ledaren Stefan Löfven fann anledning att ta ut distans till honom i samma ögonblick som hans tveksamma partikamrater i Europaparlamentet till slut la sin röst på honom.

Det sista Socialdemokraterna i Sverige vill ha i valrörelsen är en debatt om hur de förhåller sig till någon utländsk storstjärnas politiska utspel. Kristdemokrater och moderater minns fortfarande hur de fick stå till svars i valrörelsen 1995 när dåvarande ordförande i EPP Wilfred Martens föreslog att EU borde skaffa sig kärnvapen. Moderaterna avstod mycket riktigt från att rösta och deltar därmed inte i det cyniska maktspel de dominerande partigrupperna satt igång.

Av Lissabonfördraget framgår förvisso att man ska ta hänsyn till sammansättningen i Europaparlamentet när en kommissionsordförande utses. Men det vore samtidigt ett brott mot samma fördrag att lämna över makten till parlamentet. Och när en ny ordförande nomineras så finns det fler faktorer att ta hänsyn till; exempelvis till vilket land posten går till. En inte helt oväsentlig faktor i en union där konfliktlinjerna inte bara går mellan vänster och höger utan också i väderstreckens riktning liksom mellan små och stora länder.

Parlamentarikerna ska godkänna en ordförande, vilket inte är detsamma som att ställa ultimatum och försöka ta över processen. Det finns inget stöd för idén att skapa en europeisk partiregering. Europaparlamentets dominerande partigrupper har tagit sig vatten över huvudet. Med sitt beslut har gången krattats för nationalistiska missnöjesorienterade partier och tilltron till det europeiska mellanstatliga samarbetet skadats. Nu är det upp till rådet att visa var makten ligger och ska ligga.