Förödande svinerier
De kostnader vildsvinens härjningar åsamkar det svenska jordbruket uppgår till ungefär en miljard kronor varje år. Det rör sig om såväl förstörd åkermark som skadade maskiner. De båda lantbrukare i Lessebo som intervjuades uppgav att vildsvinens destruktiva framfart årligen drar tvåhundratusen kronor från deras respektive verksamheter.
Vildsvinen är dessutom inblandade i kostsamma trafikolyckor; en krock brukar kunna resultera i utgifter på omkring fyrtiotusen kronor. I Kronoberg uppgick antalet bilolyckor med vildsvin under förra året till knappt sexhundra, nästan dubbelt så många som älgolyckorna.
Enligt ett beslut som Lantbrukarnas riksförbund och Svenska jägareförbundet tagit fram kommer det från och med mitten av maj i år inte längre att krävas tillstånd för hjälpmedel vid vildsvinsjakt kvälls- och nattetid. Det blir fritt fram att använda redskap som elektroniska bildförstärkare och värmekameror.
De båda Lessebobönderna anser dock att denna förändring inte förslår för att lösa vildsvinsfrågan. En av dem menar att beslutet om hjälpmedel verkar vara ”taget bara för att man ska komma med något”. Deras åsikt är att decentraliserade initiativ helt enkelt inte räcker till och att mer storskaliga åtgärder är påkallade: ”Enskilda jägare kan inte skjuta bort vildsvinsproblemet. Frågan är större än så och snart utom all kontroll”.
Utifrån den alltmer pressade tillvaro åtskilliga lantbrukare upplever är det nödvändigt att från offentligt håll snabbt se över situationen och vidta verksamma mått och steg. LRF och Jägareförbundet förespråkar att reglerna för avyttring av vildsvinskött skall lättas upp, något de också framfört till regeringen, men utan att få något gehör. I dagsläget är jägare ålagda att sälja köttet från vildsvin till viltslakterier eftersom det kan innehålla trikiner, maskparasiter som svenska tamgrisar varit förskonade från sedan 1994. LRF pekar också ut reglerna för skyddsjakt som hämmande för vildsvinsbekämpningen.
Det mest angelägna är emellertid att på politisk väg komma till rätta med utfordringen av vildsvin. En mer intensiv jakt på vildsvin måste med andra ord kompletteras av en hårdare reglering av deras födotillgång från människor. LRF menar att vildsvinsstammen inte skall ökas med konstlade medel och att ”All utfodring som leder till skadegörande viltstammar är förkastlig”. Den som tagit del av statistiken och Kronobergböndernas bistra vardag kan inte annat än instämma.
