Miljöpartiet i nära krisläge

Ledare
Foto:

I opinionsinstitutet Inzios februarimätning bekräftas flera av de trender som märkts bland partisympatierna. Att Moderaterna backar även här är inte överraskande. Liksom att Socialdemokraterna också gör det. Att Sverigedemokraterna faktiskt är större än Moderaterna har inte lett till några stora skälvningar i offentligheten; det verkar liksom ha tagits för givet att det kommer att hända. Upphetsningen är redan intecknad.

Artikeln publicerades 17 februari 2017.

Men en annan förbisedd trend rymmer mer dramatik. Miljöpartiet är nu under spärren. De får 3,7 procent och befinner sig på den nivå många hånfullt ser som den naturligt kristdemokratiska (Kristdemokraterna får för övrigt 4,2 och ligger alltså över spärren).

Inte heller i detta verkar det finnas något uppseendeväckande. Lite märkligt, kan tyckas. Att ett av två regeringspartier skulle åka ur riksdagen om det vore val i dag får av någon outgrundlig anledning inte svenska journalister att måla några rubriker. Faktum är att det bara behövs att en mätning till bekräftar detta så har svensk politik ett nytt drama att beakta.

På ett sätt är det synd om Miljöpartiet. Under lång tid har målet åtminstone för dess ledande skikt varit att släppas in i Rosenbad. Nu är de mer än halvvägs genom en mandatperiod och deras enda lott under resan har varit gissel och umbäranden: svekdebatt kring brunkol, svekdebatt kring migration, islamistisk infiltration, förtroendekris för språkrören – varav ett byttes ut, nedskärning av biståndet och en uttalad upprorsfalang inom riksdagsgruppen. Och konstant sjunkande opinionssiffror.

Vid en punkt under denna uppräkning var det ytterst nära att regeringen sprack. Man hade en votering i riksdagsgruppen kring huruvida det var värt det, för att uttrycka det frankt. Språkrörens linje segrade med mycket liten marginal och regeringssamarbetet kunde fortsätta på samma villkor som förut.

Men nu? Nu när man får svart på vitt att den enda folkets belöning som väntar för alla plågor man uthärdat i regeringsduglighetens namn blir en biljett ut ur riksdagen? Kommer medlemmarna att acceptera detta? Riksdagsgruppen?

Få blir förvånade om Miljöpartiet och Socialdemokraterna ”särar” på sig strax före valet för att kunna profilera sig. Men den strategiska tidpunkten för detta är i det ideala fallet en tvåpartsöverenskommelse. Om Miljöpartiet istället bryter sig loss på eget bevåg och i förtid, så att det faktiskt handlar om en regeringskris, tar man en risk. Det adelsmärke av regeringsduglighet man offrat så mycket för att vinna svävar i så fall luften.

Å andra sidan, fortsätter man så här tar man en annan risk: att man går till historien som det parti vars sista insats i svensk politik var att toppridas av det stora maktpartiet till dess att man var uttjänt och föll ihop.

Citat: "Faktum är att det bara behövs att en mätning till bekräftar detta så har svensk politik ett nytt drama att beakta."