Mörka utsikter

Ledare Artikeln publicerades

Säpo presenterade igår sin årsrapport för 2018, där ett antal hotbilder diskuteras. Säpochefen Klas Friberg konstaterar att hoten mot Sverige är ”mer omfattande än på flera år”. De härrör från såväl extremistgrupper som andra stater.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Vad gäller inhemska extremistiska grupperingar pekas framför allt radikalnationalister, den autonoma vänstern och våldsbejakande islamister ut. Rapporten noterar att vit makt-miljön och personer inom den som Säpo följer är på väg att blandas upp med vagare främlingsfientliga konstellationer respektive aktörer som inte tillhör någon organisation och som myndigheten inte håller under uppsikt.

Det allvarligaste hotet utgör enligt rapporten den våldsbejakande islamismen, som nått en tidigare aldrig skådad utbredning i Sverige. Säpo uppger sig dock ha kopplat ett fast grepp om IS-anhängarna. Man försäkrar apropå IS-återvändarna att säkerhetspolisen har goda kunskaper och god beredskap.

Alla dessa interna hot är förstås djupt oroande. När mängden extremister tilltar ökar också risken att extrema åsikter omsätts i extrema handlingar, vilket om det sker på sikt kan leda till en mer repressiv statsmakt och en urholkning av rättsstatens principer. Redan som det är nu höjs allt fler röster för slentrianmässig övervakning av det offentliga rummet och Internet.

Till de inhemska hoten fogar sig de främmande makter som strävar efter inflytande i Sverige. Det rör sig om en bred repertoar av metoder – elektroniska attacker, spionverksamhet, påverkansoperationer och strategiska ekonomiska investeringar. Säpo slår fast att Ryssland fått både ideologiskt och fysiskt fotfäste på svensk mark och identifierar denna stat som ”det land med en antagonistisk avsikt som har störst konsekvens för Sveriges säkerhet”.

Även Kina utgör ett hot. Säporapporten meddelar dels att Sverige helt klart ingår i ”den kinesiska intressesfären när det gäller strategiska investeringar och uppköp”, dels att kinesiska företag tvingas leverera information till den egna statsmakten. Mot bakgrund av detta torde den omtvistade frågan om huruvida Huawei bör få bidra till det planerade svenska 5G-nätet vara besvarad med all önskvärd tydlighet.

Säpo bekräftar dessutom vad en uppmärksam mediekonsument sedan en tid tillbaka kunnat sluta sig till utifrån till exempel IT-skandalen på Transportstyrelsen och det faktum att Svenska kraftnät upplåtit elstamnätets styrsystem till utländska IT-tekniker utan att ge dem en tillbörlig säkerhetsprövning. Nämligen att Sveriges myndigheter och infrastruktur är alldeles för sårbara och att en hel del återstår att göra ifråga om säkerheten.

Säporapporten ger överlag en mörk bild av sakernas tillstånd på den svenska säkerhetsfronten, givet att det förstås blir allt svårare för Säpo att skydda riket och medborgarna ju fler och värre hot vi ställs inför. Radikalnationalism, autonom vänster, våldbejakande islamism och andra länders maktspel borgar tillsammans för en diger åtgärdslista. Tyvärr talar inget för att något av dessa hot drastiskt skulle minska inom överskådlig framtid – snarare tvärtom.