Polisen som inte ville ha hjälp

Ledare Artikeln publicerades

I höstas uppvaktades regeringen av Beredskapspolisföreningen som levererade budskapet att beredskapen finns kvar, trots nedläggningen 2012.

Beredskapspolisen var en del av totalförsvaret och bestod av civilpliktiga som skulle vara till hjälp för polisen vid särskilda händelser. Stormen Gudrun i Kronoberg var ett sådant exempel, eller snarare undantag. Polisledningen, understödd av Polisförbundet, höll aktivt beredskapspolisen borta från fältet.

Motståndet präglades av farhågor om att allmänheten skulle blanda samman beredskapspolisen med den vanliga polisen. En mer trolig förklaring är att organisationen till sin karaktär var mer militär. Den historiska rågången mellan krigsmakt och polis fanns med i bilden.

Enkelt uttryckt: reviret pinkades in. Den extra resursen beskrevs systematiskt som en belastning. Moderaterna, som alltid stått Polisförbundet nära, tog tillfället i akt i regeringsställning och avskaffade beredskapspolisen.

Erik Ullenhag, Maria Weimer och Allan Widman i Liberalerna är självkritiska och skriver i Upsala Nya Tidning att det var fel av Alliansregeringen. Flyktingsituationen nämns, men också den massiva skogsbranden i Västmanland 2014. Utöver det kan man tänka sig en förhöjd hotbild och i värsta fall terrordåd.

En fördel med en beredskapspolis är förmågan till uthållighet. Det är här den ordinarie polisen ofta brister. Därför spelar det mindre roll om den svenska ordningsmakten utökas med 1 000 poliser till. Det tar dessutom minst fyra år. Om regeringen agerar nu kan beredskapspolisen åter vara i beredskap redan till våren. Med erfarenhet av utvecklingen under hösten vore det bättre att ta det säkra före det osäkra.

Läsarnas kommentarer

Din kommentar tillhandahålls av Disqus och ska ej betraktas som redaktionellt material. Genom att kommentera på Smålandsposten så godkänner du samtidigt våra regler.

På smp.se är det möjligt att kommentera vissa artiklar. Dock tar vi bort möjligheten att kommentera artiklar med rättsrelaterat innehåll, till exempel domar och åtal. Vi hade den möjligheten tidigare, men fick då mängder med kommentarer med innehåll som vi inte kunde publicera.

För att kunna kommentera måste du ha ett användarkonto hos Disqus, vars verktyg för kommentarer används på smp.se. På tider då Smålandspostens webbredaktion inte är bemannad går det inte att kommentera artiklar på smp.se

smp.se tillämpar eftermoderering av läsarkommentarerna. Det innebär att den som skriver en kommentar får den publicerad i det närmaste omedelbart, men att kommentaren senare kan komma att modereras bort om den inte lever upp till riktlinjerna för läsarkommentarer på smp.se.

Det innebär också att vid publiceringen är det den som skrivit kommentaren som är juridiskt ansvarig för dess innehåll och därmed kan bli anmäld för exempelvis förtal. Efter modereringen är det ansvarig utgivare på Smålandsposten som bär det juridiska ansvaret.

Läsarkommentarer - riktlinjer

Vi har högt i tak.

Vi har en tillåtande grundinställning.

Vi vill att användarna ska komma till tals.

Men

Vi tillåter inte läsarkommentarer i samband med rättsrelaterade artiklar.

Vi publicerar inte läsarkommentarer där någon anklagas för brottslighet.

Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara osanningar.

Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara faktafel.

Vi publicerar inte läsarkommentarer med synpunkter eller åsikter som inte är relevanta för den diskuterade artikeln.

Vi publicerar inte läsarkommentarer om etnisk grupp, kön, sexuell läggning, politisk tillhörighet, yrke eller religion om det saknar betydelse i sammanhanget

Vi tillåter kritik mot personers handlingar och beslut. Etiska spelregler gäller.

Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppgifter som vi av etiska skäl undvikit att publicera i den diskuterade artikeln.

Vi kan publicera länkar till andra webbplatser, men de ska vara relevanta för den diskuterade artikeln.

Vi rättar inte grammatiska fel, stavningsfel, meningsbyggnadsfel mm i läsarkommentarerna.