Snatteri knäcker till slut

När Livsmedelshandlarnas tidning Livsviktigt i höstas intervjuade butiksinnehavaren Johan Lindahl var han övertygad om att man skulle kunna vidta de åtgärder som myndigheten ville se innan tiden löpte ut. Samtidigt bjöd han på skrämmande inblickar i vardagen för en växande del butiker och butikspersonal.

Hot, trakasserier och en ständig otrygghet. Även från butiker i Växjö har det kommit rapporter som tyder på att detta är vardag för dem som arbetar med försäljning. Och visst är det en utsatthet. Förväntningarna på butikspersonal är att de skall stå för ett trevligt och välkomnande bemötande. Samtidigt jobbar de mer eller mindre i det offentliga rummet.

Svensk Handel beräknar att kostnaderna för butiksstölder och att hantera dem uppgår till tjugotvå miljarder kronor per år. Det är hisnande summor, men när man ser antalet väktare och ser att alla parfymflaskor flyttat in i glasmontrar förstår man att kostnaderna springer iväg. Särskilt om det ser likadant ut i hela landet.

Tjugotvå miljarder kronor i utgifter som borde vara onödiga är tillräckligt för att göra avtryck i konjunkturen. Det går inte att säga annat än att den nya otryggheten inneburit arbetstillfällen och konsumtion. Men den är inte hållbar och inget som man skall behöva vänja sig vid. Många unga tar sina första steg ut i arbetslivet som butiksbiträden och det finns en verklig risk att stressen och trakasserierna gör det till någons sista. Utbrändhet och sjukskrivning är vanligt förekommande.

livsmedelshandlarna har som branschorganisation engagerat sig i samhällsdebatten. Man lyfter problemen med att få personer dömda för snatteri och att obetalda böter inte kan omvandlas till fängelsestraff. Det är länge sedan man i Sverige kunde hamna i fängelse på grund av obetalda skulder, men det bör åtminstone övervägas för att få bukt med det kostsamma snatteriet.

Ett förslag man utan vidare kan ställa sig bakom är det om en justitieberedning som skulle motsvara riksdagens försvarsberedning som analyserar säkerhetsläget och föreslår inriktning för försvarspolitiken. Det är svårt att se att ett liknande angreppssätt inte skulle förbättra situationen vad gäller småbrottsligheten.

Den pågår ofta mitt i människors vardag men märks av få. Att den sakta men säkert bryter ned samhället kan man dock vara säker på. Förr eller senare får någon betala, även för snatteri. Det måste gå att få till en lagstiftning och situation som gör att det är snattarna som får ta notan.

I Strömsnäsbruk löstes problemet av att gänget som plågade butiken flyttade från orten.