Svart rök över Östrabo
UNDER PÅVEVAL fungerar skorstenen i det Sixtinska kapellet som en form av optisk telegraf. Efter en resultatlös valomgång eldas valsedlarna upp tillsammans med fuktig halm. Svart rök signalerar för massorna vid Petersplatsen att någon påve ännu inte är vald. När en påve är vald eldas endast med valsedlarna varvid den vita röken tillkännager att den katolska kyrkan har ett nytt överhuvud.
När valsedlarna i kontrakten i Växjö stift hade räknats i går vid lunchtid visade det sig som väntat att ingen av biskopskandidaterna hade erhållit hälften av rösterna. Om skorstenen på Östrabo fungerat som en signalanordning hade det således varit svart rök som spridit sig över Växjö och stiftet.
En segrare utkristalliserade sig emellertid tydligt: Stiftsadjunkten i Strängnäs Sven Thidevall fick 238 av de 501 rösterna. På andra plats kom domprosten i Växjö, Jan-Olof Johansson med 126 röster. Med det resultatet i ryggen är det sannolikt om än långtifrån solklart att Thidevall vinner den andra valomgången och efterträdar Anders Wejryd som biskop i S:t Sigfrids stift. Redan den 3 april förutspådde Smålandsposten för övrigt att Thidevall tillsammans med bland andra just Jan-Olof Johansson skulle höra till kretsen av heta kandidater.
Biskopsrollen har förändrats - tiden då denna ämbetsbärare dag efter dag kunde författa teologisk litteratur och delta på seminarier är förbi. En gång gick karriärvägen över universiteten. Men prästen, professorn och psalmförfattaren Göran Bexell från Ryssby som en gång i tiden skulle varit självskriven i biskopskollegiet är istället symptomatiskt nog rektor för Lunds universitet. Professorn i religionspsykologi Owe Wikström finns på det andra stora universitetet - Uppsala. Tendensen i dag, att biskoparna väljs i kretsen av församlingsbyggare inom det egna stiftet, är tydlig.
Baksidan finns. Biskopsmötet kan inte bli ett nationellt prostmöte. Rollerna måste hållas isär och frågor delegeras till rätt nivå. I den kyrkliga världen hänger fortfarande ledarskap och läromässig auktoritet samman. En biskop är i dag både ett slags vd för bolaget "stiftet" och en teologisk läromästare. Varken det ena eller det andra.
I DET PERSPEKTIVET är Sven Thidevalls vitt spridda och stora popularitet lätt att förstå. Han har disputerat på en avhandling om kampen mellan statskyrka och folkyrka. Han har arbetet som församlingspräst på olika platser i landet och har under de senaste åren haft uppdraget att vända ut och in på problemförsamlingar. Med ett sådant uppdrag har han knappast varit arbetslös - den typen av församlingar finns det gott om i Svenska kyrkan. Akademiska kunskaper förenas här med erfarenheter från församling och administration. Till detta kommer - delvis i strid med den nationella tendensen - ett hopp om att biskopsstolen i Växjö skall besättas med en helt ny extern kraft.
Provvalsvinnaren Jan-Olof Johansson är dock inte uträknad. Om Sven Thidevall är kandidaten utifrån är Johansson den som personifierar kontinuitet efter år av arbete med biskoparna Sven Lindegård, Jan-Arvid Hellström och Anders Wejryd, Men Jan-Olof Johansson är också domprosten med mångårig internationell och ekumenisk erfarenhet genom ledarskapet inom Svenska Jerusalemföreningen.
I kyrkliga val är utgången alltid svårbedömd. Att så många som 40 röstberättigade valde att helt kasta bort sina röster genom att skriva en obehörig kandidats namn vittnar inte minst om oförutsägbarheten.
När en påve är vald eldas endast med valsedlarna varvid den vita röken tillkännager att den katolska kyrkan har ett nytt överhuvud. I moderna Sverige kommer beskedet istället genom ett tillkännagivandet på stiftets hemsida efter den andra valomgången den 16 oktober. Visst är ritualer och uråldriga ceremonier ibland mer spännande än informationsteknologi!
Martin Tunström
