Sverige kan inte stå ensamt

Nu har det nationella perspektivet återkommit. Senast i en formation av ryska bombplan på övning över Östersjön. Om planen inte lyckades skrämma flygvapnet fick de åtminstone politikerna på fötter.

Det går inte längre att diskutera försvaret av Sverige som en isolerad nationell företeelse. Sverige är alltför litet, både befolknings- och resursmässigt, för att stå emot en aggression från till exempel Ryssland.

Svenskt försvar måste inriktas på att ske i samarbete med grannländerna, och med så många andra vänligt sinnade länder som möjligt. Under kalla kriget hade Sverige en säkerhetspolitisk doktrin som sa att vi skulle vara alliansfria i fred syftande till att vara neutrala i krig. Vad vi idag måste förstå är att den skrivelsen var ett uttryck för den prekära situation Sverige befann sig i under kalla kriget. Vi kunde inte öppet säga var vi stod därför att det hade satt Finland i ett ännu besvärligare läge än landet redan var. Alliansfriheten under kalla kriget var inte ett fritt val, utan en påtvingad situation.

Att stå ensamma i händelse av krig har aldrig varit önskvärt. Inte 1940, inte under kalla kriget, och inte idag. När man lyssnar på svensk debatt kan man nästan få intrycket av att det är de större europeiska länderna som vill dra in oss i försvarssamarbete och att det är vår uppgift att hålla emot. Inget kunde vara mer fel. Det är vi som är små. Det är vi som saknar tillräckliga resurser för att försvara oss själva, och det är vi som ligger illa till geografiskt.

En intressant tankeövning är att ta en karta över Europa, vrida på den och studera den ur Moskvas perspektiv. Man finner då att Sverige täcker nästan halva Rysslands europeiska horisont. Om man därtill betänker att Ryssland har sina viktiga baser och staber i St. Peterburgområdet och i Kaliningradenklaven blir Sveriges speciella läge än mer uppenbart. Om Ryssland hamnar i en militär konflikt i Europa kommer Sverige att beröras.

Enligt nätsajten euobserver ska försvarsminister Karin Enström i helgen under ett EU-möte ha sagt att Sverige inte behöver NATO därför att Lissabonföredraget garanterar europeisk hjälp i händelse av krig. Det är en sanning med modifikation. Sant är att EU i långt större utsträckning än vad vi i Sverige har låtsats om är ett försvarssamarbete. Men vad som inte är sant är att EU skulle ha en försvarsförmåga frikopplad från det Nordatlantiska samarbetet. Precis som händelsen med de ryska bombplanen visar är det NATO som har vakten i Europa, och där är med NATO vi behöver samarbeta.

Mathias Bred