Synd på Stubb
EU-kommissionen är EU:s föreslagande organ. De som lägger olika förslag på EU:s lagstiftning och budget. Sedan förhandlar ministerrådet – där medlemsländernas regering sitter – tillsammans med Europaparlamentet om detaljerna. Ungefär så kan man förenklat beskriva de interna beslutsprocesserna i EU. Makten över förslagen, är det EPP nu önskar ge till Weber.
Om detta finns egentligen två saker att säga.
För det första. Svensk medias – bland annat Sveriges Radios – bild av Weber som en kandidat från ”EPPs högerflank” är inte riktig. Eller i vart fall inte hela bilden. Det är ett slentrianmässigt antagande baserat på att han är mer nedtonad i sin kritik mot Victor Orban än vad andra inom EPP varit. Men Weber är också en person som valt gratis tågbiljetter till ungdomar som sin mest prioriterade EU-fråga, och i stort sett aldrig antytt att det finns någon bortre gräns för vilka politiska områden som kan förläggas till EU-nivå.
För det andra. Hela systemet med att de olika partifamiljerna skall välja sin kandidat till posten för ordförande för EU-kommissionen är oärlig. Eftersom den som verkligen blir vald så småningom ändå måste ha stöd från medlemsländernas regeringar. Som är tillsatta på helt andra sätt än via EU-valet. Processen är i den meningen ett spel för gallerierna ämnat att göra det kommande EU-valet till något det inte är.
Vem som verkligen blir ny ordförande för EU-kommissionen nästa år kommer avgöras i kompromisser mellan Tysklands och Frankrikes respektive regeringschefer. Och alls inte på någon europapartikonferens invid finska viken.
