Vänstern och verkligheten i krasch
Författarnas tankelinje är inte helt logisk. För faktum är att varken moderaterna eller Sverigedemokraterna har vare sig aviserat något nyliberalt systemskifte eller börjat iscensätta ett sådant (de har ju inte makten heller). Vidare skulle tron på framtiden naggas i kanten av de växande sociala klyftor som blev resultatet av politiken i fråga. Men det är fortfarande så, att den eventuella politiken inte har förts. Den enda politik som har förts är den rödgröna sedan fyra år.
Det har skämtats om denna löjligt övermodiga socialdemokratiska retorik. Men kanske vittnar den om något mer än slapp arrogans. Kanske ser man i detta ramarna för den socialdemokratiska verklighetsuppfattningen.
Moderaterna Hans Wallmark och Tomas Tobé var snabba med att svara och gör en god iakttagelse när de påpekar att detta ligger helt i linje med statsministerns genanta svammel om anställningsformer i tevedebatten häromsistens, då frågan om kvinnofrid var uppe. Men frågan är om statsministern bara råkat snubbla på samma sätt som sina ministrar eller om ingen av de tre helt enkelt förmår ta sig framåt i terrängen på annat sätt.
Som jämförelse: I moderaternas och Sverigedemokraternas värld är straff avskräckande och effektivt för att få bukt med brottslighet. De är de två partier som utmärker sig i ”tuffhet” därvidlag. De delar i detta avseende synen på människan som någon med fullt direktansvar för sina handlingar och sina val. Kriminella val skall ha konsekvenser och av detta antas dessutom andra ta intryck.
Och i till exempel Kristdemokraternas värld är det istället familjen och de små gemenskapernas sammanhållande och tyglande kraft som är kärnan. Människan antas i första hand inte reagera på eventuella sanktioner utan på normer och värderingar som skapas i den sociala världen. I ett visst avseende kan man säga att det är den kollektiva moralen som sätts i första rummet och inte den individuella.
Men för socialdemokraterna, för vänstern, är de avgörande faktorerna bakom kriminalitet endast av materialistisk art. Idéer om att värderingar och immateriella orsaker skulle finnas bakom brott har ingen naturlig plats i deras uppfattning av hur samhället fungerar. Förståelsen för detta fanns där i arbetarrörelsen begynnelse, mycket starkt till och med. Men den vänstern är död.
Kvar är den vänster vars världsbild endast kan erkänna materiella faktorer såsom arbetsrätt, skattesatser och ekonomiska ojämlikhet som förklaringar till antisocialt beteende. Det är nämligen sådana som alla tarvar traditionella offentliga insatser och politisk maktutövning. Även på ett rent idéplan kommer socialdemokraterna köra huvudet i verkligheten i valet 2018. De kommer ha mycket svårt att närma sig frågor om lag och ordning utan att svaja och snubbla på precis det här sättet.
