Varför inte bojkotta OS 2014?

Ledare Artikeln publicerades

Allting som Vladimir Putin vidrör verkar omvandlas till ännu en anledning till bojkott av vinterspelen i Sotji 2014. Det verkar som en kalkylerad ansträngning från presidentens sida att empiriskt testa hur långt västvärldens tro på mänskliga rättigheter sträcker sig. Putins kanske största felsteg har varit att olagligförklara ”homosexuell propaganda”. Han har fått USA, och Alexander Bard, emot sig.

Den senare har myntat epiteten ”homofobisk diktatur”, och börjat lobba för en svensk bojkott av vinter-OS i Ryssland 2014.

Officiellt avser den ryska lagen att förbjuda all förmedling av information om homosexualitet till minderåriga. Inofficiellt uppfattas åtgärden som statligt homohets. Att homosexualitet utpekas som en sexualitet värd att hålla ett extra öga på är diskriminerande i sig, att ordet ”propaganda”används är lika tydligt som en av Duma arrangerad bränning av regnbågsflaggan. Otydlighet är något som Putin inte kan beskyllas för.

Rysslands ledning har varit övertydlig med sina militära ambitioner. Nyligen genomfördes den största militära övningen i mannaminne, dels för att kolla huruvida den nya krigsmaskinen fungerar, och dels för att visa upp den för omvärlden. Mission accomplished. Såväl resurser som vilja att använda dem ligger i öppet dager. Väljer Ryssland en partner att samöva sin militär med, så är det Kina.

Att de har hittat varandra är inte förvånande. Trots stora skillnader mellan systemen är deras aspirationer och roller i världen snarlika. De vill hävda sig, och gärna återta lite av sin forna glans. Ett populärt sätt att snabba på den processen är att vara värd för Olympiska spelen. Kina avverkade sina sommaren 2008, med stor framgång. Det astronomiska priset betalades med glädje: hela bostadsområden renoverades eller revs ner, arenor byggdes, fattiga kördes bort, människor fick instruktioner i leendeteknik och dörröppning.

Om sex månader är det Rysslands tur. Förberedelserna för vinterspelen i Sotji ligger efter schemat. Redan nu beräknas arrangemanget vara det dyraste någonsin, 51 miljarder dollar. På andra plats hamnar, symptomatiskt nog, Beijing med 40 miljarder dollar. Siffror säger ofta mer än ord.Varför plöja ner dessa astronomiska förmögenheter i en manifestation av idrottslig och mellanmänsklig solidaritet? Därför att investeringen främst gäller värdens stolthet, duglighet, och främst av allt, legitimitet i omvärlden.

Vill Sverige, eller världen i stort, förmedla ett budskap som svider är en bojkott av Olympiska spelen optimal. Det finns ett ständigt återkommande motargument vars ursprung man kan förundras över, för det har aldrig stämt. Det lyder att ”vi påverkar genom vår närvaro.” Och förlorar detta påstådda inflytande genom att bojkotta. Då kan vi fråga oss: Gjorde vår närvaro i Berlin 1936 Hitler svagare? Blev det kinesiska kommunistpartiet försvagat genom att vi deltog 2008? Nej, det var precis tvärtom. Hela världen samlas för att dricka diktatorns champagne, och därigenom legitimerar – för att inte säga hyllar - sin värd.