Vem kritiserar djurkritikerna?

Våren är här och det drar ihop sig till kosläpp. Men det är inte en lika idyllisk historia som förut. Djurrättsrörelsen har nämligen aldrig gillat den här folkliga glädjen över korna och har försökt störa tillställningarna. I år har de uppmanat sina anhängare att ”slå till ännu hårdare”.

Ledare • Publicerad 2 april 2019

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Arla har polisanmält uppmaningen för vad det är värt. Lantbrukaren Per Brunberg i Ronneby säger till SVT Nyheter Blekinge att han vore tacksam om polisen närvarade vid hans kosläpp.

Annons

Sådant hörde man inte för några år sedan. Lantbrukarnas riksförbund har märkt en förändring bara sedan vintern 2017. Man säger att ”det blivit mer organiserat och de demonstrationer som varit mot enskilda lantbrukare känns mer systematiska.”

Det finns nog flera förklaringar till att djurrättsrörelsen märks mer i Sverige än förut. En är att rörelsen har kommit att få intellektuellt bränsle från etablerade delar av samhället på ett sätt som den inte haft förut. Utvecklingen inom akademin har fått alldeles för lite uppmärksamhet. Svenska universitet tillhandahåller numera ideologisk inspiration för ”engagemanget”. Sedan några erbjuds ämnet ”kritiska djurstudier”, som en legitimerande plattform.

I söndagens Svenska Dagbladet intervjuades den första att disputera i ämnet i Sverige, som nu är lektor. Hon tar tydligt avstånd från den traditionella forskarrollen och ser sig själv som aktivist. Hon jobbade själv på Djurens rätt tidigare och använder ordet ”vetenskapsaktivismen” som om det vore en självklarhet.

Vad innebär de där djurstudierna? Att få oss att genomskåda vårt förtryckande förhållande till djur och inse att ”blivande djurskötare och veterinärer socialiseras in i en distanserad relation till djur, inte minst genom ord som speglar en förtryckande och instrumentell hållning till djuren”.

Och lösningen på problemet? ”Vårt sätt att utnyttja andra varelser har visserligen alltid funnits, men så länge den kapitalistiska ordningen består, ser vi (inom kritiska djurstudier, reds anm.) det som svårt att befria djuren.”

Samma samhällshatiska medelklassungdomar som hotar mjölkbönder och skrämmer dem till att begära polisskydd under kosläpp matas alltså ideologiskt av skattefinansierad forskning.

Det finns för all del positiva motbilder. Den åttonde april kommer Prins Carl Philip att hänga LRF Mjölks guldmedalj medalj över mjölkbonden Johan Nilsson från Huskvarna vid en ceremoni i Stockholm. Han får den för att ha levererat mjölk av högsta kvalitet under tjugotre år. Nilsson har för övrigt en bra kommentar apropå klimatdebatten: ”Kor är levande djur som producerar mat, till skillnad från flygplan och bilar. Och växtbaserade drycker av mandel och soja som odlas på andra sidan jorden där det krävs mycket bevattning, varför ses de som bättre alternativ ur miljösynpunkt? Eller importerat ekologiskt kött från Nya Zeeland?”

I det priset skickar offentligheten en annan signal. Men problemet är förstås att det ena officiella Sverige vet inte vad det andra gör. En bra början till samhällelig konsekvens vore att strypa anslagen till Djurkritiska studier, så har en viktig rottråd till djurrättsrörelsen kapats av.