Evig tillväxt och ständigt ökad konsumtion försämrar miljön

 Fortsatt ekonomisk tillväxt och ständigt ökad konsumtion verkar vara det som är lösningen på många problem i västvärlden just nu. Då glömmer man dock det största, verkliga problemet.

Vuxna, intelligenta, myndiga människor, som får rösta i demokratiska val sticker huvudet i sanden och verkar tro att det där med miljön kan vi vänta lite med.

Det finns många olika problem att fundera över. Forskarna bedömer att tillgången till fosfor snart har nått sin peak, det vill säga, vi har snart använt hälften av den fosfor som finns på jorden. Fosfor är det viktigaste ämnet i världen, utan fosfor ingen mat.

Fosfor är en icke förnybar resurs men tack och lov går den att återvinna från bland annat organiskt avfall och stallgödsel om vi vill. Det bästa sättet att inte bidra till utarmningen av fosfor är att minska eller helst sluta äta nötkött från så kallade djurfabriker, eftersom djurens foder kräver enorma mängder handelsgödsel som tillverkas av fosfor brutet från gruvor.

Vi kan inte tänka bort klimathotet och inte längre hävda att det är en forskarkonspiration. Det finns en konflikt mellan tillväxt och miljöhänsyn, den kan vi inte förneka. Detta gäller allt från kapitalvaror till maten vi äter.

Politiker vet att höjd bensinskatt och tal om grön omställning och minskad ekonomisk tillväxt ökar risken att förlora väljare i nästa val. Vågar politiken ta klimatfrågan på allvar och sätta miljöfrågorna högst på dagordningen?

Vågar mitt parti, Social­demokraterna, det? Vi behöver ha såväl social, ekonomisk som ekologisk hållbarhet och dessa verkar ofta komma i konflikt. Jag önskar att vi såg kopplingen i stället, där social hållbarhet är målet, ekonomin medlet och ekologin villkoret. Vågar politiken detta och är vi beredda att göra avkall på vår konsumtion?

Vi behöver inte försämra våra livsvillkor, inte gå tillbaka, utan gå en annan väg framåt. Allt fler når insikten att vi har kommit till en punkt där tillväxt inte längre är önskvärd, den kanske inte ens är möjlig. Vi kanske behöver göra andra prioriteringar och avstå vissa saker.

Kan du tänka dig att avstå några bilresor, minska din köttkonsumtion, använda tygkasse när du handlar, köpa färre kläder eller på second hand eller välja närodlad ekologisk mat för att det är bättre för miljön och därmed för klimatet?

Jag tror att de flesta svarar ja på den frågan. Vi har det valet. Vi behöver inte välja ökad tillväxt. Tillväxten ger inte ökad lycka, mer vård, bättre utbildning eller ökar jämlikheten, nej, tillväxt gör de redan rika rikare och förstör miljön på vägen.

Det är politiskt kontroversiellt att utmana de ekonomiska krafterna som skapar tillväxt. De ekonomiska intressena är starka. Politik handlar tyvärr oftast om plånboksfrågor. De flesta i vårt land är medvetna om att människan bidrar till klimatförändringarna genom sitt sätt att leva och påverka miljön. Uppförsbacken borde alltså inte vara så stor.

Vi måste solidariskt sätta oss ner i demokratiska samtal och tala om hur vi löser miljöfrågorna och hur vi ska prioritera om vi inte i vill att översvämningar i Småland ska bli en del av vår vardag.

I Växjö har vi delvis de samtalen men vi behöver stärka vårt varumärke Europas grönaste stad och fortsätta arbeta bland annat för lägre koldioxidhalt i luften.

Vårt mål om att Växjö ska vara fossilbränslefritt 2030 är bra, men det räcker inte bara att minska utsläppen. Vi måste göra fler saker bland annat ha fler växter i staden, fundera på kemikalier vi släpper ut i våra vatten, återföra fosforn till jorden, planera för hur vi ska minska användandet av ändliga resurser etc

Det är 18 år till 2030 och vi kan göra mycket på vägen. Förändra vårt transportbeteende, få fler att cykla, minska användningen av plast, minska konsumtionen av kött, med mera, listan kan göras lång.

Jag tror att vi behöver ha en långsiktig, modig och visionär politik för att klara detta. Jag efterlyser modiga politiker! Inte bara i vår kommun, utan överallt.

Jag önskar att jag vore en bättre förebild än jag är, men jag tar ett steg i taget i rätt riktning, men det är dags att börja springa nu, för tiden rinner iväg och klimatförändringarna knackar inte bara på dörren, de har redan kommit in.

Vi måste ställa om till ett hållbart samhälle och vi måste göra det nu!

MALIN LAUBER