Lobbyn

Höjning av fribeloppsgränsen urholkar högskolekvaliteten

Lobbyn Artikeln publicerades

För någon vecka sedan presenterades delar av den studiesociala utredning gällande landets studenter som regeringen efterlyste förra hösten.

Av de delar som presenterats ligger huvudfokus på den så kallade fribeloppsgränsen; det belopp som studenter får lov att tjäna genom arbete, innan summan av studielånet påverkas. Kommittén ansvarig för utredningen, bestående av representanter från alla sju riksdagspartier, föreslår en höjning av fribeloppsgränsen från dagens 102 500 kronor om året till i stället 130 000 kronor för helårsstuderande.
Att studenters inkomst varje månad inte räcker till och därmed gör det nödvändigt att arbeta extra är ett välkänt fenomen bland oss studenter. Att fribeloppsgränsen utgör ett hinder för studenter som vill arbeta mer än vad de kan på grund av fribeloppsgränsen är även det en vedertagen företeelse.
Vi ser i likhet med utredningen nödvändigheten av en reformation i systemet, men anser dock att de föreslagna förändringarna sker på fel ställen.
Studier är och ska ses som det heltidsarbete det faktiskt är. Dock vet vi alla som studerar och har studerat att det inte är alla som läser de 40 avsatta timmarna i veckan, utan i stället har tid över att arbeta extra. Genom detta skaffar studenter sig arbetslivserfarenhet under studieperioden och det är något som självfallet ökar anställningsbarheten.

Det är inte detta som är problematiken till varför vi skriver det här inlägget i debatten. Dilemmat är när arbete prioriteras före studier, vilket det i många fall redan görs i dag. Bryderiet med en fribeloppshöjning av föreslagen karaktär blir när arbetande studenter har möjligheten att tjäna stora summor, men samtidigt får behålla en bidragsdel betald av svenska skattepengar.
Det här blir en motsägelse från de borgerliga partiernas vilja att dels avskaffa fribeloppet i sin helhet, dels deras agitation för att bidrag ska avgränsas i alla dess former. Det blir en kontradiktion från central nivå när Anders Borg pratar om att ”de flesta studenter mår bra av att arbeta” när samtidigt ministersyskonen funderar kring varför studieresultaten försämras på svenska universitet och högskolor i jämförelse med övriga världen.

Det blir en självklarhet för studenter om fribeloppet fortsätter att höjas, att arbete, om inte är viktigare än studier, i alla fall är likställt med det. I stället för att fokusera på en studiesocial trygghet gällande säker finansiering i form av höjt studiemedel, blir det visslingar om att i stället prioritera arbete för att säkra ekonomin – är det genom att fler studenter arbetar som de svenska studieresultaten förbättras?
Även om utredningens förslag inte går så långt som till den borgerliga viljan att helt avskaffa fribeloppet, är de reformer som presenterats inte de som vi vill se.

I stället för en generell ökning av fribeloppet ser vi hellre ett avskaffande av fribeloppsgränsen under sommarmånaderna när studiemedel inte ges. Ett avskaffande under dessa tre månader ger möjlighet att arbeta tillräckligt mycket för att kunna klara sig ekonomiskt under skolterminerna utan att behöva arbeta extra och på så sätt kan fokus helt läggas på studierna under terminerna för att genom kunskap förbättra den svenska universitets- och högskolekvalitén.
Demos – Socialdemokratiska Studentklubben
på Växjö Universitet
genom Sara Fransson