Dan Magnusson: Därför behövs även arrangerat firande

VÄXJÖ Artikeln publicerades

Spontant firande är alltid väldigt mycket bättre än arrangerat firande. Men även arrangerat firande fyller en viktig funktion. Inte som häftig efterfest, men som ett sätt för alla (gamla och unga) att knyta ihop segersäcken.

”Applådera stadens hockeyhjältar, förstå vidden av deras prestation och samtidigt få sig några skratt. Större förväntningar än så tror jag väldigt få av de tusentals som deltog i firandet hade när de tog sig dit.” skriver Smålandspostens sportchef Dan Magnusson.
Foto: Lena Gunnarsson
”Applådera stadens hockeyhjältar, förstå vidden av deras prestation och samtidigt få sig några skratt. Större förväntningar än så tror jag väldigt få av de tusentals som deltog i firandet hade när de tog sig dit.” skriver Smålandspostens sportchef Dan Magnusson.

Vi människor har nämligen ett behov av att smälta intryck som på olika sätt berört oss. Att i lugn och ro tänka efter. Summera. Och förstå.

Måndagens firande av Växjö Lakers blev ett bra exempel på just det.

Att spontant och utan förberedande biljettköp glida in på Stortorget. Applådera stadens hockeyhjältar, förstå vidden av deras prestation och samtidigt få sig några skratt. Större förväntningar än så tror jag väldigt få av de tusentals som deltog i firandet hade när de tog sig dit.

Föräldrar med barn, kompisgäng, arbetskamrater och ”riktiga” fans. Alla strömmade de till torget.

Men jag såg också ensamma äldre personer som sakta, sakta – trots smärtande leder - haltade mot platsen för firandet.

De ville också visa att de uppskattar Växjö Lakers unika prestation. Precis som de vid tidigare tillfällen hyllat Mats Wilander, Östers IF, Carolina Klüft och andra lokala idrottshjältar.

De mest inbitna fansen vill att festen aldrig ska ta slut. För dessa är förstås guldfirande flera dagar i rad perfekt.

Men för de flesta, varav många inte har möjlighet att se matcher live i Vida Arena, handlade gårdagen om att visa respekt. Ömsesidig respekt.

När lagkaptenen Liam Reddox skulle intervjuas uppe på scenen fick han frågan ”hur stolt är du?”

Liam svalde några extra gånger, torkade bort en tår där bakom guldhjälmen och blickade ut över folkhavet. Sedan svarar han: ”Vi känner kärleken och vi ser den.”

För mig räckte den minuten. Den gav mig svaret på varför arrangemang som gårdagens behövs och inte ska ses ned på.

Elias ”Alien” Pettersson fortsatte visserligen att vägra dansa. Men Jörgen Jönsson shufflade och Oliver Bohm rockade loss ordentligt tillsammans med bandet Bobbyflips.

Så fort Elias hamnade i fokus lyftes extra många unga fans upp på vuxnas axlar. Även Växjö Lakers meste spelare, Robert Rosén, fick extra mycket applåder liksom "väggen från Mariestad". Viktor Andrén hade otroliga räddningsprocenten 99,09 i finalserien!

Daniel Rahimi orsakade mest tappade hakor. Han hade nämligen rakat sin egen haka helt fri från skägg…

Landshövdingen och borgmästaren passade förstås också på att sola sig i glansen. Men säga vad man vill om Bo Frank – större fan av staden Växjö finns inte. ”Växjöbor är Sveriges bästa folkslag och Växjö är bäst på allt!” sa han.

Inte ens Sam Hallam var så kaxig. Han nöjde sig med följande försynta öppningsreplik: ”Hej! Här är vi. Sverige bästa lag!”

Kvällens största publikfavorit. Tränaren Sam Hallam försöker förstå.
Foto: Lena Gunnarsson
Kvällens största publikfavorit. Tränaren Sam Hallam försöker förstå.

Men Hallam blev största publikfavoriten när han efter den arrangerade delen av programmet bjöd på spontan glädje tillsammans med spelarna och klackledaren Christoffer ”Coffe” Mattissons kompisar närmast scenkanten.

Och kvällens kommentar levererades av sportchefen Henrik Evertsson i början av firandet.

”Sådant här upplever man inte varje dag” sa konferenciern Peter Jihde och vände sig mot Evertsson, som svarade blixtsnabbt: ”Nej, bara en gång om året…”