Debutant 2019: Pappan, mordet och missbruket
Mamma ser till att sönerna går upp i tid på morgonen och borstar tänderna på kvällen. Pappa köper läsk och lär dem spela biljard.
"Mamma tröstar mig när jag är ledsen. Det skulle pappa också göra om han kunde, men han är aldrig där när det händer", skriver Eric Rosén i "Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort".
Redan när Eric Rosén är liten är det tydligt att de frånskilda föräldrarna lever i olika världar. Mamma står för trygghet och säkerhet. Pappa är intelligent, rolig, slagfärdig, mån om sina söner - men lever mer för sitt missbruk än för någonting annat. Pappas spiralblock är fulla med tidsangivelser för när han ska ta sina "mediciner" och när Eric är tio år börjar han se det som sin uppgift att hjälpa fadern så att denne inte ska glömma att ta sina tabletter.
Tio år efter pappans död
Debutboken kommer tio år efter pappans död och mer än tjugo år efter den fällande fängelsedomen för mord. Eric Rosén har grubblat mycket över sin och pappans relation och någonstans hela tiden känt sig tvungen att försvara den.
””
Med sin bok vill han nyansera bilden av de människor som förekommer i nyhetsrapporteringen, ofta i anonymiserad form som till exempel "43-åringen", "småbarnsmamman" eller "Arvikamördaren". När pappan 1997 dömdes för ett brutalt mord på en bekant var det som "62-åringen" han blev känd i medierna.
””
Bokens titel är hämtad från ett av pappans brev från fängelset. Han minns inte mordet och kan - liksom familj och bekanta - inte för sitt liv förknippa det med sig själv. Han har ju trots ett långvarigt missbruk aldrig tidigare visat några våldsamma tendenser.
””
"Ville imponera på honom"
Under fängelsetiden skriver Eric och hans pappa regelbundet brev till varandra. Det är en intensiv brevväxling där de utbyter tankar och känslor, där pappan argumenterar för sin livsfilosofi och förklarar sitt förhållningssätt till knarket. Under en period, när fadern är helt drogfri, känner sig Eric så nära honom som aldrig tidigare.
””
Sedan blir narkotikasuget för stort. Trots Erics vädjanden knarkar pappan i fängelset, får permissioner och andra förmåner indragna och relationen till sönerna luckras upp alltmer. När fängelsestraffet är avtjänat är det ingen som möter honom utanför murarna.
TT: Frågan om ånger är central i boken. Jag antar att du har funderat mycket över hans bristande förmåga att ångra?
””
Eric Rosén har inga barn ännu. Men om han själv blir förälder ska han göra allt för att barnen inte ska behöva mötas av ett tomt kylskåp, vara rädda för att bli fattiga eller vräkta och ständigt oroa sig för att någonting ska hända honom, säger han.
””
TT
