Det stora övermodet från etablissemanget
Ett vanligt besked till det internationella samfundet är: Följ oss. Underförstått: så ska det bli en lycklig värld. Är Sverige ett lyckligt land? Det lär vara vad etablissemanget vill höra. Man har under senare år styrt in på ett verklighetsfrämmande spår. Övermod och försummelser går hand i hand.
Nationsgräns på vid gavel, mångkulturalism som ideal, kriminalitet som rusar, avsaknad av bestraffningsförmåga, avpersonaliserad åldrings– och sjukvård, övertro på teknik, byggprojekt av hybristyp, budgetplaner lättsinnigt inrättade och spräckta, fallskärmar som utlöses, ekonomisk fartblindhet.
Vidare ansvarslöshet i sexualmoraliska och familjepolitiska vägval. Våra jordnära föregångare hade häpnat över hur det ser ut. De erkände gränser av flera slag. Hade de ansett vårt land vara lyckligt om de sett tecknen i tiden? Vilka signaler hörs i nutiden – från baksidan?
Sällan hörs ett ord av självrannsakan om hur det egentligen är bakom fasaderna och kulisserna och önskedrömmarna. TV- programmet Uppdrag granskning har ett gigantiskt uppdrag framför sig: Att avslöja det svenska etablissemangets självbild – och dess oförmåga att se sig i spegeln. Detta etablissemang har ifråga om orealistiska drömmar kommit långt från våra fäders och mödrars jordnära, ansvarsfulla förhållningssätt.
Pengarna rullar iväg lika hämningslöst som de gamla värderingarna. Och var är den rätta prioriteringen för människor i små, enkla, dagliga behov vilka intuitivt märker vart det barkar med etablissemanget i ledningen? Kriminella finns i många schatteringar.
Många drabbade har erfarenhet av etablissemangets blindhet för de mindre bemedlades behov. När såväl internationella som inhemska betraktare nu genomskådar de vackra ordens vilseledande klang kommer verkligheten på den svenska, undangömda, bakgården fram.
Etablissemanget talar på den internationella scenen ofta om behovet av krisstöd, samordning och dialog mellan länder, parter, och organisationer. Som om det vore ”den svenska modellen”. Eller vill lägga pengar på ett kostsamt OS. På hemmaplan ser det dock annorlunda ut. Modellen haltar betänkligt.
Ett jordnära hemmaplansexempel på hur illa de primära behoven hanteras är bristen på verklig samordning mellan sjukvård, försäkringskassa, arbetsförmedling, kommuner och landsting.
Hur många människor i vårt land som fallit mellan stolarna på grund av den rådande bristen på samordning är okänt. Men om inte denna inhemska samordningskatastrof åtgärdas är etablissemangets vackra ord nonsensprat.
Utan verkliga åtgärder efter de små, sjuka, utmattade och marginaliserade människornas behov, ska man inte räkna med upphöjelse. Tvärtom. Mycket blir plötsligt skambelagt idag. Varför inte också etablissemangets skrytsamhet?
Avslaget på OS-ansökan är därför en nyttig knäpp på näsan. Det finns nämligen nyttigare ting. OS-satsningens budget kan gå till de behov som ligger på inomsvensk primärnivå! För dem som behöver skydd och beskydd av jordnära slag.
Per Gustafsson, Vislanda
