”Ingen fråga om rosa och blått”

Hösten 2007 inledde Växjö kommun ett drygt treårigt arbete för att få en mer likvärdig behandling av pojkar och flickor. Även om lagar och regler betonar att barn och unga ska ha lika förutsättningar och bemötas på samma sätt visste alla att verkligheten såg annorlunda ut. Nu skulle utbildningsinsatser göras för all personal inom skola och barnskola, men också en särskild satsning på så kallade jämställdhetspiloter.

Sedan dess har 36 piloter på förskolor och grundskolor jobbat hårt för att utveckla jämställdhetsarbetet. De har mötts av entusiasm, men också av skepsis, från arbetskamrater som befunnit sig på olika steg i jämställdhetstrappan.

– Som alltid när det handlar om värderingar och maktrelationer är det svårt att förändra, men i?dag tror jag alla tycker att det är en viktig fråga. Många känner stolthet över att Växjö kommit så långt på det här området, säger projektsamordnaren Kristina Tannerfalk.

Eva Björkman, förskollärare på Regnbågen på Söder och en av de 36 jämställdhetspiloterna, kan bara hålla med.

– Det har varit segt ibland och kanske har de tyckt att jag varit tjatig, även om de inte sagt något. Men framför allt har det varit oerhört lärorikt och jag tycker nog att det har blivit en rätt så stor skillnad. Det finns en nyfikenhet och nivån på diskussionen har höjts. Det är inte längre en fråga om rosa och blått.

Niclas Kareld, jämställdhetspilot och lärare i Tolg, ser också en tydlig skillnad på diskussionen då och nu. I början kunde mycket handla om vem som diskade och städade hemma, i dag kommer helt andra frågor upp i personalrummen. Jämställdhetsarbete kan inte väljas eller väljas bort. Det är grund att stå på för alla som jobbar inom skola och barnomsorg.

– Det har varit en fantastisk tid och något av det bästa jag gjort, säger Niclas Kareld.

Han har imponerats av en satsning som tagits på största allvar, ett projekt där det varken saknats tid, pengar eller stöttning uppifrån.

– Ingen inom skola och barnomsorg kan ha undgått detta. Vad man än tycker har man varit tvungen att förhålla sig till det på något sätt. Det har startat en process.

Och den processen fortsätter alltså. Att projektet precis avslutats och piloterna tackats för sina insatser innebär inte att jämställdhetsfrågan läggs på hyllan. Det tar tid att åstadkomma en förändring som går på djupet och än är man bara i början.

– Det hoppar fortfarande grodor ur munnen på oss alla, men fördelen nu är att man märker när det blir fel, säger Eva Björkman.

– Det finns mycket kvar att jobba med, men trägen vinner, hoppas Niclas Kareld.