Krockkudde eller käpp i hjulet?

SEB:s respekterade Boprisindikator som månad för månad mäter hushållens inställning till prisutvecklingen på bostadsmarknaden visade i den senaste mätningen det största tappet på tio år. På bara en månad har andelen som tror på stigande priser gått från 66 procent till 43. Samtidigt har andelen som tror på sjunkande priser fördubblats och ligger nu på 30 procent.

Den attitydförändringen kan innebära att den försiktiga inbromsning av bostadspriser och belåning som politiker eftersträvar sliter sig ur händerna på dem och drar nedåt okontrollerat. Samtidigt bygger indikatorn bara på människors ord och inte deras handlingar, man skall alltså inte låta den vara ensamt vägledande.

Det andra beskedet är desto mer handfast, Finansinspektionen föreslår att regeringen inför ett andra amorteringskrav för nya bostadslån. Man vill att hushåll som tar lån större än 4,5 gånger sin bruttoinkomst från och med mars 2018 skall amortera ytterligare en procent av lånet om året. Har man lånat tre miljoner kronor blir det 2 500 kr per månad utöver tidigare amorteringskrav, avgifter och återbetalningar.

Många bedömare, däribland samtliga partier, är kritiska till denna upptrappning av amorteringskravet. Man är oroliga för att åtgärden kommer bidra till ett prisras som bara blir negativt. Man talar om utestängning av unga från bostadsmarknaden och att effekterna av det första kravet ännu inte blommat ut.

Finansinspektionens resonemang är dock intressant. Man menar att unga inte kommer påverkas i särskild utsträckning då banker redan infört motsvarande kreditprövningar. Man menar också att Riksbankens långvariga minusränta innebär att ett viktigt instrument är satt ur spel om konjunkturen skulle vända. Ett hårdare amorteringskrav i en någorlunda trovärdig högkonjunktur är ett sätt att se till så att en eventuell lågkonjunktur inte blir så krisartad.

Det är inte utan sina poänger just eftersom dagens högkonjunktur inte är mer än någorlunda trovärdig. Den är i för stor utsträckning gödd av offentlig konsumtion av en typ som svårligen kan uppfattas som långsiktiga investeringar.

Man skall förstås inte motarbeta en period av god tillväxt och man kan förstå att politikerna gärna går till val när folk har jobb och pengar. Det är dock vårdslöst att inte erkänna att högkonjunkturen inte kan vara för alltid. Det är betydligt mindre smärtsamt att ha mindre shoppingpengar och ett jobb än att vara utan jobb och ha stora skulder på hus som tappat i värde.

Men, hushållens konsumtion är också en stor del av dagens högkonjunktur. Det finns alltså en påtaglig risk för att amorteringskravet och mindre shoppingpengar faktiskt skulle bli skadligt för tillväxten. FI menar att det bara kommer vara runt femton procent av nya låntagare som drabbas av de hårdare reglerna. Det kan vara en lagom åtgärd i rätt tid för att få svenska hushåll ur lånehjulspåren.