Smutsigare vatten i Växjö än i Berlin

De tyska professorerna visste en del om Växjös förorenade sjöar med dålig lukt och fiskdöd. De hade läst skrifter av Einar Naumann, limnolog från Lunds universitet och föreståndare för ett limnologiskt laboratorium i Aneboda. På 1940-talet läste de också Lundaprofessorn Sven Thunmarks avhandling ”Die Abwasserfrage der Växjöseen in hydrobiologischer Beachtung”. Det var på tyska, inte engelska, som de vetenskapliga iakttagelserna spreds på den tiden.

Det Sven Thunmark och andra berättade om var resultatet av hundraåriga försyndelser, när latrinutsläpp och tvättbryggor låg sida vid sida. Växjös befolkning hade växt, industrier startats och allt större avloppsmängder försämrat vattnet.

På 1860-talet började stadens avloppssystem anläggas, med utsläpp i Växjösjön. Snabbt kom klagomål över föroreningar och på 1880-talet inleddes den första av många muddringar. Först 1903 togs behandlingen av avloppsvatten upp i stadsfullmäktige, men efter långa diskussioner om en septisk tank beslöt man i stället att köpa ett mudderverk och muddra på nytt.

Men det var inte bara Växjösjön som förorenades. När I?11 år 1918 skapade den allra första reningsanläggningen och Växjö stad 1927 fick sitt första avloppsreningsverk leddes utsläppen till Södra Bergundasjön. Trummen fick ta emot avlopp från S:t Sigfrids sjukhus och den linberedningsfabrik som startade 1943, vilket ledde till att sjön snabbt försämrades. Med början på 1940-talet förekom omfattande fiskdöd de flesta vintrar och sjöns badhus och badplatser lockade inte längre.

Trots att linberedningsverket upphörde efter knappt 15 år och Trummen från och med 1959 förskonades från allt avlopps- vatten märktes ingen större skillnad. Bland limno- loger, som i flera decennier följt sjöns utveckling, började man diskutera tänkbara åtgärder och 1966 publicerade professor Sven Björk en idéskiss om Trummens restaurering??–Något helt nytt inom svensk naturvård.

I juni 1969 beslöt politikerna i Växjö stad att restaurera Trummen, till en beräknad kostnad av två miljoner kronor. Mängder av muddermassor sögs bort och i juli 1972 var det dags för slutbesiktning.

Projektet uppmärksammades inom och utom landet. Den här gången fick Växjö ett gott rykte bland vetenskapsmän, politiker och miljövårdare. Och fler projekt följde. 1989 togs beslut att Växjösjön och Södra Bergundasjön skulle muddras, till en sammanlagd kostnad av 33 miljoner kronor. I januari 1990 anlände ett 34 ton tungt mudderverk från USA till Växjö för att suga upp bottensediment och förbättra Växjösjöns hälsa. Några år senare var det dags för Södra Bergunda- sjön. Men grannsjön i norr har aldrig rensats. Norra Bergundasjöns uppgift är och förblir?–?inom överskådlig framtid?–?att ta emot en växande skara Växjöbors avloppsvatten.

Elisabeth Cederholm

Källor:

Sjön Trummen i Växjö (Länsstyrelsen i Kronoberg och Växjö kommun)

Information om vattenvården inom Växjö- och Alvestaregionen (Ulf Lettevall)

Artikelserie växande sjöstad

Förr, nu – och sedan. I en artikelserie berättar vi om sjöarnas och stadens utveckling.

Tidigare artiklar: Stora planer för sjönära liv i vattenstaden Växjö.(9/8)

Nästa avsnitt: Så utnyttjas sjöarna.