Vi vädjar till de goda krafterna inom Jägareförbundet i Kronoberg

Jägareförbundet i Kronoberg riktar kritik mot Södras sätt att se på viltbetesskador i Smålandsposten (19 juni) med siktet inställt på att skjuta över skulden på skogsägarna och samtidigt minska tilltron till vad betesinventeringen egentligen visar.

Inom Södra har vi under senare år kraftsamlat kring frågan om att öka andelen tall på våra medlemmars marker. Efter en lång nedåtgående trend där markägare gett upp tanken på att sätta tall på grund av det höga betestrycket, har vi nu lyckats vända utvecklingen.

Genom att skogsägarna investerar i att sätta rätt träd på rätt plats samtidigt som man når en måluppfyllnad inom älgförvaltningen, kommer vi tillsammans att skapa en bättre balans mellan skog och vilt, vilket skulle gynna alla inblandade. Det finns alltså en förväntan att även jägarna ska ta sin del av ansvaret. På flera håll görs det på ett bra sätt, medan det på andra håll kapitalt har misslyckats på grund av förnekelse av problemen och egna hemsnickrade teorier.

Det exempel på brister i röjning som Jägareförbundet i Kronoberg lyfter fram är typiskt för hur argumentationen förändras för att passa syftena. Under många år kritiserades skogsbruket för att röja för mycket, av just företrädare för Jägareförbundet. När vi nu släppt fram fler trädslag och eftersträvar större variation i skogen får vi kritik för att just detta är ett hot mot älgen.

Upplysningsvis har ungskogsarealen i Kronoberg halverats sedan 2012 medan klövviltet ökat. Det är därför rimligt att viltstammarna anpassas till rådande fodersituation.

Vi vill betona att det inte bara är Södras 53 000 medlemmar som via sina valda ombud till stämman fattat beslut om att skogsägarna maximalt accepterar fem procent i årliga betesskador på tall. Det är ett mål som hela skogsbruket, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket är överens om. I botten finns ett riksdagsbeslut om balans mellan skog och vilt. Slutmålet efter avslutat bete är att sju av tio tallar ska vara oskadade. Vi accepterar alltså att 30 procent av våra investeringar i tallplantering går till viltet, resterande 70 procent måste ges chans att bilda framtidens tallskogar. Ett högst rimligt krav, anser vi.

Det handlar inte enbart om samhällsekonomi utan i allra högsta grad om att skapa förutsättningar för en rikare biologisk mångfald. Älgen och klövviltet är en självklar del av naturen, men det är också tall, rönn, asp, sälg och ek och alla de arter som är beroende av dessa trädslag.

Det står naturligtvis Jägareförbundet i Kronoberg fritt att ifrågasätta familjeskogsbrukets målsättning och underminera den gediget utformade och accepterade älgbetesinventeringen. Men tyvärr leder det till att Jägareförbundet marginaliserar sig själva. Beklagligt, därför att förbundet fyller många viktiga funktioner.

Det kommer aldrig att uppstå en god balans mellan skog och vilt utan att det finns en vilja – även kompromissvilja – från alla parter. Vi vädjar därför till de goda krafterna inom Jägareförbundet i Kronoberg, som har den större bilden för ögonen, att göra era röster hörda. Då kan vi tillsammans eftersträva livskraftiga och vitala klövviltstammar och samtidigt minska betesskadorna.

Södras medlemmar i Kronoberg, genom:

Lars-Ove Johansson, ordf Ljungby sbo och Södras Förvaltningsråd

Camilla Logarn, ordf Tingsryd-Linneryd sbo

Marcus Klevegård, ordf Alvesta sbo

Roger Johansson, ordf Älmhult-Markaryd sbo

Stefan Jerkstål, ordf Västra Värends sbo

Åke Carlsson, ordf Norra Värend sbo