Sara Strömberg använder spänningsgenren på bästa tänkbara sätt
Skred
Författare: Sara Strömberg
Förlag: Modernista
Förra året gav Sara Strömberg ut debuten ”Sly”. Den vann Svenska deckarakademins pris för Årets bästa deckardebut 2021.
Om man utser ”Bästa uppföljaren” borde ”Skred” ligga bra till. För i denna andra del av Sara Strömbergs trilogi är mordgåtan ännu mer raffinerad, konflikterna ännu tydligare i avfolkningsbygden kring Åre och vardagen lika sunkig. Men det är också ett sommardoftande Norrland som biter tag via ett nästan hypnotiskt intensivt språk och en hudlöst närvarande journalist/deckare Vera Bergström.
Mycket beröm, men Sara Strömberg använder spänningsgenren på bästa tänkbara sätt. Hjärnan går i gång direkt på gåtan: vad har hänt 24-årige Jonte som försvann på väg till en fest? Varför fortsätter hans fostersyster, fårfarmaren Stina, envist att leta? Och varför är tv-stjärnan i Stockholm livrädd för att Jonte ska hittas?
Samtidigt får man en glimt av vad som händer när man bygger ut turismen utan att ta hänsyn till naturen. Hur bofasta kämpar för att överleva. Och Norrland är betydligt vänare än i ”Sly”. Det är sommar, renfanan doftar, skogen växer till och rödingen lurar i det mörka vattnet.
Och Vera Bergström (med namnet snubblande nära sin skapare) är lika fysiskt närvarande och fascinerande att lära känna. Hon bor kvar i det övergivna stationshuset i Ånn men pendlar sex mil till jobbet som lokalredaktör i Järpen. Hon är inte pjåskig: sover i skoteroverallen på redaktionssoffan och raggarduschar i köket med diskmedel, torkar kroppen med smuligt dasspapper och äter sällan middag. Hon har ont i höften, sörjer alla barn hon blödde bort som yngre och när hon ska på dans får hon borsta bort dammet från finklänningen. Inte minst börjar hon bli rädd för ensamheten.
Sara Strömberg bor i Östersund och är uppväxt i Jämtland och Västerbotten. Hon kan sitt Norrland och hon har själv jobbat som journalist. ”Skred” är en berättelse där skarpögda detaljer och poetiska beskrivningar gör texten oavbrutet kompakt och njutbar. Balansen mellan mordgåta, miljö- och personskildring är så bra att det påminner om en viss leksak vars reklam utlovade ”tre överraskningar i en ”. Det går väl inte? Sas det i reklamen.
Jo, det går.