Växjös kulturminnen måste skyddas bättre

Strandbjörkshallen som invigdes 1938 av Gustav V är tydligt inspirerad av Stockholmsutställningen 1930. Den har spelat en stor roll när det svenska ”tennisundret” skapades. Den var under decennier en av de viktigaste arenorna för handboll i södra Sverige.

I Strandbjörkshallen hölls under 30 år de klassiska boxningsgalorna på julskyltningssöndagen. Här slog brottningen publikrekord, under BK Enigs storhetstid.

Strandbjörkshallen är på flera sätt ett idrottsminne och kulturminne och borde skyddas som ett sådant. Endast tre promille av Sveriges byggda och skyddade kulturarv utgörs av idrottsrörelsens byggnader och anläggningar. Kulturarvet ska spegla hela samhället, men av olika skäl glöms ofta idrottsrörelsens byggnader och anläggningar bort.

Det sker även i Växjö. Sett i efterhand var det kanske ett misstag att riva Gamla Värendsvallens läktare. Växjö kommun måste bli bättre på att ta vara på det som är idrottens kulturminnen, men det gäller inte bara idrotten.

Allt för ofta tror vi att sådant som vi uppfattar som värt att bevara är skyddat. Det kom som en chock för många växjöbor när det för snart tio år sedan, visade sig att ”tusenåriga riket” på Skolgatan inte var ett kulturminne. Än märkligare blev det, när det visade sig att byggnadsantikvarier med flera sedan 1970-talet gång på gång påpekat, att ”tusenåriga riket” var en byggnadsmiljö som borde skyddas, men att inget gjorts åt detta.

I debatten om ny simstadion lyfts allt oftare de obestridliga arkitektoniska kvaliteter fram, som kännetecknar nuvarande simhall. För många växjöbor är simhallen en signaturbyggnad som utgör en viktig del av miljön kring Växjösjön och vi skulle se det som en förlust om den försvann.

Då Katedralskolan på 1970-talet renoverades, förstördes en stor del av den bauhausinspirerade planlösningen. Mycket av skolans arkitektritade inredning är också borta.

Mycket av det som är det moderna kulturarvet, byggnader och miljöer från 1920-tal och framåt är i dag inte skyddade från rivning eller allt för genomgripande renovering eller ombyggnad. Det borde inte vara så.

Det är nu vi avgör vad av de så kallade ”rekordårens” och folkrörelsernas kulturminnen som ska bevaras. Det är nu vi bestämmer hur framtidens växjöbor ska komma ihåg den stad, som en gång var vår.

Gunnar Nordmark, kommunfullmäktigeledamot för Liberalerna