Nu är inte Ulf Kvensler ett blåbär i branschen, även om det här är hans första roman. Kvensler har en lång och framgångsrik karriär som manusförfattare bakom sig. Han ligger nämligen bakom tv-serier som ”Solsidan” och ”Vår tid är nu”.

Men nu prövar alltså Kvensler vingarna som romanförfattare och han gör det galant tycker jag.

Anna är huvudpersonen i ”Sarek”. Hon är jurist och är tillsammans med Henrik. De bor i Stockholms innerstad och de har sina karriärer. Varje år brukar de åka tåg norrut för att fjällvandra och då brukar kompisen Milena hänga med.

Så när det är dags för årets fjällresa berättar Milena att hon träffat en ny kille på nätet. Han heter Jacob och är en hejare på fjällvandring och annat spännande. Extremsporter som klättring och kitesurfing.

Självklart vill han hänga med på resan. Efter modigt övervägande bestämmer Anna och Henrik att han får följa med, även om de inte hinner träffa mannen ifråga innan resan. Men det ska väl gå bra?

Redan på tåget börjar Anna fundera på var hon kan ha sett Jacob förut. Han verkar bekant på något vis. Redan på tåget bestämmer Jacob att de ska ändra rutt. Planen var att ta Kungsleden igen, från Abisko till Keb. Nu blir det tuffa Sarek, något Anna och Henrik inte alls hade tänkt eller planerat.

Så börjar något av en mardröm. Jacob med sitt lynniga humor. Konstiga närmanden. Henriks nedstämdhet. Vad är det som händer egentligen? Vad är sant och vad är osant? Vad vet de fyra vandrarna om varandra egentligen?

Romanen utspelar sig framåt höstkanten 2019 och berättelsen om vandringen i Sarek varvas med vittnesförhör med Anna Salomonsson, huvudpersonen. Genast får man veta att det har hänt något otäckt. Men vad? Vilka lever? Har någon dött?

I slutet av boken får vi en annan version av förloppet i vildmarken. Vems sanning är egentligen den rätta?

I efterordet skriver Ulf Kvensler att han gjort en researchresa till Sarek och konstaterar att han gick in där som femtioåring och kom ut några dagar senare som sjuttioåring. Tuffa puckar alltså. Sugen på att åka dit? Det är alltså inget Kvensler rekommenderar. Det är bökigt att ta sig dit, och man bör ha mycket stor fjällvana. Man får vara beredd att lägga några extra semesterdagar bara på att ta sig dit och så behövs en rejäl utrustning, som en tracker.

”Vad ger dig då denna investering i tid och pengar? Jo, privilegiet att få skita bakom en sten tre gånger om dagen. Tycker du att det låter som livet på en pinne, då är Sarek rätt destination för dig (som bonus kan du lugnt räkna med att få göra det i hällregn och nollgradigt några gånger)”. (sid 435)

Ulf Kvensler rekommenderar hellre att vandra i Abisko eller Jotunheimen i Norge. Om du nu skulle bli sugen efter att ha läst ”Sarek”.