Växjö Lakers – mitt hjärta har ni inte vunnit
Jag är mamma till en femtonåring, en son som började spela hockey som sexåring. Han var den första ”kullen” i Lakers Stars, ett nytt sätt att tänka, där Växjö Lakers valde att inte sätta någon gräns på hur många barn som fick plats. De erbjöd alla som ville börja en hockeybag med allt som behövdes för att spela hockey. En väldigt fin tanke som gav alla barn som ville testa hockey möjlighet till det.
Det var många som nappade på detta och de var snabbt över 100 barn anmälda. I min sons lag har det fortsatt vara många som vill spela och som älskar allt vad hockeyn innebär, härligt umgänge, massor av hockeyträning, matcher och disciplin.
Hockey är en sport som tar tid. Man behöver vara i hallen långt innan träningens start, detta är såklart inga problem för en hockeyälskare. Att hänga i ishallen upp till 20 timmar i veckan med likasinnade kompisar är ju bara kul. Då de i min sons lag fortsatt att vara många, har de spelat i två serier för att alla ska få spela, alla har fått göra det de älskar, att lira hockey.
En kväll i augusti tog tyvärr det roliga slut. Ett samtal som talade om att min son inte var tillräckligt bra för att fortsätta spela hockey i Växjö Lakers, han platsade alltså inte längre. Tyvärr var han inte ensam utan flera av hans lagkompisar fick samma besked. Låt oss återgå till min fundering om vad Växjö Lakers menar med sitt stora hjärta, för mig har man inget stort hjärta när man från att ha spenderat över 20 timmar i veckan i ishallen helt plötsligt inte får vara med längre. I så många år är det i ishallen barnen har haft hela sitt umgänge, det är där barnen har varit alla kvällar i veckan och gjort det de älskar allra mest. Vi pratar om ungdomar som är femton år. Vad ska de nu göra av all tid, vad händer med dem när Växjö Lakers kastar ut dem? Slutar de att idrotta? Hamnar de nere på stan eller framför datorn? Blir de ensamma när de inte längre har sitt lag att hänga med?
I mina konversationer med ungdomsansvarig i Växjö Lakers får jag som svar på mina funderingar, att vi måste gynna småklubbarna runt Växjö, Alvesta blir snabbt fullt och det finns väl ingen som kan tycka att det är rimligt att köra till Lenhovda tre–fyra gånger i veckan för att få spela hockey när man bor i en hockeystad som Växjö?
Tyvärr Växjö Lakers, mitt hjärta har ni inte vunnit.
Anna Gustafsson
