Marie Magnusson: Marie Magnusson: Tre kronobergare på samma förlag
Först ut, i januari, är frilansjournalisten och Lenhovdatjejen Sara Martinsson, känd för Smålandspostens läsare som krönikör, men även musikskribent. Just nu skriver hon mycket för DN Kultur.
Men inte bara det, hon håller också på med tyngdlyftning och är tyngdlyftningstränare. Och det är just det som hennes bok ”Knäböj” handlar om!
Idén till boken kommer från att Sara Martinsson för ett par år sedan läste Sven Lindqvists "Bänkpress". I den skriver han om styrketräning både ur ett personligt, historiskt och politiskt perspektiv.
Sara gillade hans bok mycket men hon insåg ganska snart att den saknar nästan helt kvinnor. Sara hade med ens ett tomrum att fylla.
”Tanken med "Knäböj" var att göra en liknande berättelse om styrketräningens subversiva potential, men med utgångspunkt i den kvinnliga erfarenheten och historien. Till saken hör att kvinnors styrketränande aldrig riktigt skrivits om på detta sätt, i alla fall inte vad jag vet om. Att bygga muskler och bli stark har alltid varit aktiviteter som associerats med traditionell maskulinitet, varför kvinnor som ägnat sig åt detta ofta blivit motarbetade och förminskade”, skriver Sara Martinsson i ett mejl till mig.
Sedan har vi Tomas Bannerhed. Han ger ut ”En vacker dag” till våren.
Bannerhed är en av våra stora naturskildrare, i både bok- och radioform. I ”En vacker dag” skildras en vanlig dag i vårsprickningen, från taltrastens första strofer i ottan till morkullans skugglika flykt i skymningen. På sin vandring runt den Mälarö han gjort till sin plats på jorden finner han en myriad av fåglar, växter och människoöden, en naturens mångfald som finns närmare än de flesta stadsbor anar. Samtidigt mullrar marken av sprängningarna från Förbifart Stockholm, och människans intrång blir ibland väldigt påträngande. Enligt Weyler förlag knyter boken an ”till den litterära tradition som odlades av naturprosans mästare under 1900-talets mitt, men tillför den särskilda bannerhedska skärpa som gjort författaren till en älskad naturskildrare av idag.” Fina ord, Tomas!
En annan kronobergare i exil Henrik Bromander som kommer ut med ”Skymningstid” i mars. Det är en roman om underjordiska terrorceller mitt i det svenska sjuttiotalet. Om makt och motstånd, om rädslan för en sovjetisk ockupation och om de ljusskygga verksamheter som doldes på samhällets skuggsida. Förlaget beskriver den som ”en litterär roman som vågar vara spännande, och som hämtat inspiration från Graham Greene och andra mästare i genren, men som placerat dem i ett svenskt sjuttiotal och ett skeende som nästan, i princip, kunde ha varit verkligt.”
Har precis lyssnat klart på ”Nidamörkur” av Peter Fröberg Idling. Jag hade förväntat mig mer skräck. Besviken.
Tummar på Lars Keplers nya ”Spegelmannen” Har läst alla utom ”Lazarus”. Kan jag verkligen läsa ”Spegelmannen” innan dess funderar jag på. Vill ju ha läst alla innan jag läser den. Men samtidigt har jag hört att ”Lazarus” faktiskt inte är så bra?
