De lovar jobba för att skaka nytt liv i Urania

Det är inte första gången krisen har närmat sig Urania. Senast för två år sedan var det problem med att få ihop ledamöter i styrelsen.

Det gick till slut.

Men i år var det dags igen. Minst fyra personer krävdes för att styrelsen skulle godkännas. Det gick inte. Ett extra årsmöte kallades in.

Då gick det. Styrelsen är fulltalig och i spetsen, som ordförande står Karolina Johansson, med bland andra vapendragarna Marie Fransson och Fanny Svensson.

De tre är inbodda Diöbor, uppväxta på orten, ingår i samma bekantskapskrets och har en mängd minnen från ungdomstidens träffar på Urania.

– Det var inte jättemånga som kandiderade till posten som ordförande, säger Karolina Johansson med en lätt antydan till underdrift.

– Man får ta sitt ansvar.

Förra året blev hon också tillfrågad men tackade nej. Hon satt formellt med i styrelsen men gick inte på några möten.

Marie Fransson var också med i den avgående styrelsen, där det enbart var fyra personer som kom på mötena.

– Jag gick med i styrelsen i måndags, säger Fanny Svensson och syftar på det extra årsmötet.

Nu kommer de att arbeta med att dra med varandra, och övriga i bekant- och släktskap, i arbetet för Urania.

– Det är lite dåligt engagemang hos Diöborna. Alla vill ha Urania kvar men inte engagera sig. Men alla insatser är bra, säger Karolina Johansson.

De pratar glatt i mun på varandra, om Diö, om att alla känner alla, om Funkisfabriken och stationen, om minnen från ungdomens discon på Urania och mycket mer.

De skrattar.

Men talar också om behoven för huset. Framför allt handlar det om kortsiktiga frågor.

– Det är lite omodernt, säger Marie Fransson.

– Det behöver fräshas upp, säger Karolina Johansson.

Solblekta gardiner, fönster som inte går att öppna, soffan i entrén som är "jätteful".

– Det är inte inbjudande. Lokalen är tråkig, säger Karolina Johansson.

Och så pratar de ingång igen. Om nya soffgrupper och inte bara stolar, om att det behöver målas om, att övervåningen står tom och oanvänd.

– Man skulle behöva idéer från Diöborna. Det går inte att erbjuda lokalen som det ser ut nu, säger Fanny Svensson.

Helt lätt kommer inte ekvationen att vara ens om fler Diöbor engagerar sig med att måla och fixa. Varenda liten sak kostar pengar som inte finns i ett överflöd.

– Vi får fördjupa oss i bidragssökande eller sponsring. Jag tror att det finns många bidrag att få, säger Karolina Johansson.

– Men man ska hitta dem också, säger Fanny Svensson.

Ytterligare en fråga handlar om att göra Urania känt, kanske framför allt utanför Diö, och att det är möjligt att hyra in sig där för allehanda arrangemang. Det handlar om marknadsföring som skulle kunna ske via en hemsida.

– Jag hade inte en aning om att Urania redan har en hemsida, säger Karolina Johansson som dessutom vill göra det möjligt att boka lokalen från den.

Och så måste det skapas nya tydliga regler för vad som gäller för den som hyr in sig. Att det städas rätt, vad som händer om porslin går sönder och hur maskiner sköts.

Vad det lider måste de även ta tag i större frågor, som toaletter. Byts de ut är frågan hur de gamla ledningarna och rören ser ut? Måste de bytas?

– Inget krisar nu men det måste ju göras, säger Karolina Johansson.

Vad är det då som gör att de engagerar sig i Uranias framtid?

– Vi vill ha kvar lokalen. Den behövs. Det finns väldigt många trevliga människor i Diö men de behöver en spark i baken, säger Fanny Svensson.

– Vi behöver en samlingspunkt i Diö, där Diöborna kan träffas, säger Karolina Johansson.

– Alla har en åsikt men ingen vill göra något. Det går inte att gnälla utan det är dags att göra något själv. Det är vår tur nu, säger Fanny Svensson.

Plötsligt spånar de konkreta idéer igen.

– Det finns hur mycket som helst att göra, säger Marie Fransson.

– Vi klarar det inte själva utan behöver hjälp, säger Fanny Svensson.

– Hur svårt kan det vara? Jag hoppas alla hjälps åt, säger Karolina Johansson.

Nyvald ordförande för Byggnadsföreningen Urania upa

Bosse Vikingson