Ny röst i omklädningsrummet – ska lyfta särklassiga jumbolaget
När Diö GoIF – med noll poäng och 5–67 i målskillnad efter fem omgångar i lägsta hockeyserien – bytte tränare så hände det saker. Framåt. Plötsligt smällde laget in sju mål i en och samma match. Vilket lyft, två mål mer på tre perioder än under de 15 man dittills spelat. Enda kruxet; motståndaren Rydaholm gjorde tio.
– Nu får vi jobba på att täta bakåt. På spelet mellan tekningscirklarna och målet. Vi måste bli tajtare där, säger Lars Andersson.
Han har själv 15-årige sonen Viktor i truppen och har följt de unga spelarna upp genom pojklagen. Tillsammans med Jimmy Fransson tog han över ansvaret i förra veckan. Styrelsen tyckte det behövdes en förändring, en ny röst som det heter. Och så bröt man med Mattias Pamp, som stod i båset de fem första omgångarna. Andersson, med hockeyrötterna i Lund, och Fransson, med åtskilliga säsonger i Diö GoIF som spelare och ledare, kastades in i hetluften.
– Problemet är att de äldre slutat och en trio lovande A-killar har gått till (Växjö) Lakers och vi har fått kasta in en massa pojkar i division 3. Många har inte ens spelat juniorhockey. Det är givetvis ett stort kliv, säger Jimmy Fransson.
Och utvecklar vidare:
– Det har aldrig varit såhär tunt tidigare. När jag själv började så spelade jag mig upp genom pojklagen och fick testa så smått i A-laget i 16-årsåldern. Då fick man växa in i det, nu är det rakt in bara...
Hur ser framtiden ut för en klubb som Diö?
– Vi har ett glapp ner till de yngre lagen, där det finns gott om spelare. Men jag tror vi kan reda upp det här. Vi har åkt på några skador – en hjärnskakning, ett par knän och en axel – som gör att det är extra tufft just nu. Kan vi bara slipa på detaljerna, sluta fuska och bli tuffare framför mål så ska vi nog kunna ställa till bekymmer för de andra i serien, säger Lars Andersson.
Hur ser det ut över lag i lägsta hockeyserien?
– Det är ju inga lag som helt har försvunnit vad jag vet, men Glimåkra och Osby har väl inte heller några stora trupper. Det kräver lite mer att hålla på med hockey än exempelvis fotboll i lägsta serien. Där är längsta bortamatchen kanske en timme hemifrån, och man tränar två dagar i veckan och har en match. Vi kör tre pass i veckan och har ofta två matcher. Det tar lite mer tid, och det finns så mycket annat som konkurrerar i dag, förklarar Jimmy Fransson.
– Men har man intresset så går det. Jag minns när jag gick på gymnasiet i Lund och vi for iväg till Oskarshamn mitt i veckan. Vi var hemma två på natten, men man klagade inte utan satt i skolbänken dagen efter och var på träningen igen på kvällen, fyller Lars Andersson i.
– En fördel här i Diö är att det finns gott om istider. Ett tag åkte till och med Växjö hit med sina U-lag för att träna.
En gång i tiden spelade Diö GoIF i gamla division 2 och var en storhet att räkna med.
– Det var ju högre status än dagens tvåa och Diö mötte lag som Rögle, Växjö och Tingsryd när jag själv var liten och började spela, säger Jimmy Fransson och drömmer om gamla, goda istider.
Diö-ordföranden Björn Karlsson kommenterar situationen:
– Det ser betydligt bättre ut nu än för en månad sedan. Lite nya killar har dykt upp och de unga tar för sig mer och mer. Vi siktar in oss på fortsättningsserien efter jul och tror att vi kan hävda oss bra då.
–
