Serietecknare skildrar döende landsbygden

Klyftan mellan stad och land har författare som Göran Greider och Po Tidholm länge lyft fram i ord och debatt. En klyfta som inte bara är en klyfta, utan en konflikt som gett grogrund åt flera av vår tids politiska dilemman. Exempelvis ett växande antal SD-anhängare, för att inte tala om Trump-anhängare. Men ingen har gjort ett seriealbum om konflikten.

Inte förrän förra året då Mats Jonsson gav ut sin senaste seriebiografi Nya Norrland. Om den och och om det kreativa arbetet bakom den berättade serietecknaren på ett levande och underhållande sätt på Älmhults bibliotek. Cirka 35 personer kom för att lyssna.

Allting har en början. Så också Mats Jonssons nu 30-åriga karriär som självbiografisk serietecknare. Att hans samhällskritiska serier handlar om landsbygdens utdöende, har sin förklaring.

– Jag växte upp i en by i Ångermanland som ensamt barn i familjen och ensamt barn i hela byn, berättar han.

Det blev en uppväxt fylld av de gamla bybornas berättelser om förr i tiden och med oceaner av tid för tecknande och skrivande. Det blev starten på en karriär som ledde till flera serieböcker, alltid med självbiografisk ansats om uppväxten, och en över 20 år lång karriär på serietidningen Galago. Han lämnade landet för Stockholm. Flytten och det nya livet skildrar han i sitt genombrottsalbum Hey Princess.

Tiden gick och för varje gång han besökte föräldrarna i hemtrakterna, hade någon affär lagt ned. Det som en gång varit en levande bruksort med butiker och kaféer dog lite undan för undan.

– Jag kände att jag hade avverkat min uppväxt i ett antal album. Nu växte en annan frågeställning fram. Den om en döende landsbygd, om var Sveriges välstånd uppstår och var det slutligen hamnar.

Mats Jonsson visar en svit ur sitt album på en skärm och läser högt. Den handlar om hur hans pappa får jobb en bruksort i Ångermanland på 70-talet. En blomstrande ort var det då där man satsade på nya bostadsområden och infrastruktur. En plats som andades framtid. I dag finns ingenting kvar förutom några inflyttade industrier som inte har någon relation till orten. Förutom att de erbjuder arbetstillfällen, som dock blir allt färre på grund av effektivisering och automatisering.

Precis som i boken berättar han med svart humor och mycket underhållande om sin personliga samtidsskildring. Lika mycket om de döende landsbygdsorterna som om hans egen tillvaro nu för tiden i en attraktiv Stockholmsförort där dyra bostadsrätter byggs som aldrig förr. Samtidigt som man prioriterar bort det viktigaste; skolor åt barnen och annat som borde utgöra fundamentet för ett samhälle i vardande.