"Självklart att Ikea finns kvar i Älmhult om 50 år"

Till skillnad från de senaste åren hölls årets julsamling på Ikeas distributionscentral i södra Älmhult. De många pallställen och inplastningsmaskinerna fick sällskap av cirka tusen personer som slog sig ner vid något av de 60 långborden.

Efter den obligatoriska julgröten var det så dags för tal av bland annat Ingvar Kamprad. Den 84-årige grundaren inledde med att de anställda på golvet utgör kärnan i verksamheten. Samtidigt konstaterade Kamprad att beslut som rör företagets administration sällan förankras på golvet.

– Men talar du med Lena och Sara så blir svaret ofta att saker och ting blivit krångligare. Därför vill jag ha folk som verkligen pratar med varje Lena och Sara som finns där ute.

Gång på gång återkom Kamprad till företagets kärnvärden i form av bland annat lagarbete och enkla lösningar. En företagskultur som grundlades redan när Ikea endast bestod av en handfull personer som höll till på gården Elmtaryd.

– Det var redan här ute på gården som vi lärde varandra att jobba tillsammans i vått och torrt, en sed som vi burit med oss i alla år.

Kamprad riktade ett särskilt stort tack till sina första medarbetare, däribland Billyhyllans skapare Gillis Lundgren som själv var på plats.

Kamprad slog även fast att medarbetarnas starka sammanhållning kanske var viktigare än någonsin efter ett ovanligt tufft år för Ikea. Dels på grund av lågkonjunkturen och besvärande handelshinder, dels på grund av sommarens stora nyhet att företaget blivit lurat på 1,5 miljarder kronor av ryska el- och gasleverantörer.

– Vi samarbetade med människor som vi trodde vi kunde lita på, något som senare visade sig vara fel. Det här kommer vi att få lida för under lång tid framöver, sade Kamprad.

Han berättade också att etableringen i Ryssland kostat företaget mellan 30 och 40 miljoner euro, men att man ännu inte fått tillbaka någon avkastning.

– Det är därför som Ikea inte börsintroduceras. Det tar lång tid innan vi tjänar pengar på nya marknader och därför måste vi se till att ha våra egna ekonomiska resurser.

Halvvägs in i talet berättade Kamprad om en resa han gjorde till England i somras. När grundaren besökte några av Ikeas varuhus i landet upptäckte han att man hade anställt flera personer med funktionshinder. Kamprad tog så starkt intryck av resan att han framförde en särskild önskan under torsdagens tal.

– Tänk dig om vi kunde anställa en sådan kraft till i varje hus och på andra områden. Det skulle ge 300-400 personer ett nytt liv bort från en ofta trist tillvaro. Gör en inventering också på din avdelning är du bussig, uppmanade Kamprad både chefer och anställda.

Smålandsposten har tidigare skrivit om Ikeas framtid i Älmhult. Ingvar Kamprad själv tvekade inte en sekund när han tog upp frågeställningen i sitt jultal.

– Det är en klok fråga. Men för mig är det självklart att Ikea finns kvar i Älmhult om femtio år. Vi har vår kultur här och växer härifrån.

Ingvar Kamprad är betydligt mindre imponerad av de medier som beskriver honom som en av världens rikaste personer. Även detta togs upp under talet i Älmhult.

– Går jag till någon av stiftelserna som håller i Ikeas pengar och frågar efter hundra kronor så blir svaret att jag inte får en enda krona, sade Kamprad och fortsatte:

– Det är inte pengarna utan att få skapa något tillsammans med er som betyder mest. Därför får media gärna kalla mig för en av världens lyckligaste människor.

Att Ikeas företagskultur är speciell blev tydligt när julsamlingen var över och varje medarbetare tog med sin fällstol och hjälpte till att stapla den. Sedan bildades en lång kö fram till Ingvar Kamprad som både skakade hand med och kramade samtliga gäster.

Håkan Persson, anställd på Ikeas testlaboratorium, var en många som fick ta del av grundarens uppskattning.

– Det är trettionde gången som jag får trycka Ingvars hand och det känns lika bra varje gång. Utan Ingvar ingen jul.

På frågan om Ikeas betydelse för Älmhult pekade Håkan Persson på sin egen yrkeskarriär.

– Det här är mitt tredje jobb i livet. De förra arbetsplatserna är nedlagda sedan länge, men Ikea består.