Det är Svenska Journalistförbundets Smålandsdistrikt som årligen delar ut priset på 15 000 kronor till någon av sina medlemmar.

Just i år delar Smålandspostens reporter Karl-Magnus Lundvall priset med Jan Stenqvist från Barometern för hans reportage Den glömda historien om Sverige enda kärnvapenfria zon.

Smålandspostens kafégranskning i Älmhult började publiceras i oktober 2019 men bakom publiceringen låg ett långt och mödosamt journalistiskt arbete från Karl-Magnus Lundvall.

Vad fick dig att inleda det?

– Det fanns rykten på byn om det här och så pratade vi nyfikna journalister och kollegor om att det var något lurt under luncher och kafferaster, framför allt min kollega Kajsa Erlandsson. På den vägen är det.

Vad var den största utmaningen under de 3-4 månader du arbetade med det här?

– Jag har levt med jobbet, sorterat alla dokument och handlingar som strömmade in. Det var arbete dygnet runt ett tag och där måste jag tacka min fru som stod ut med mig under de mest intensiva veckorna när det enda jag tänkte på var granskningen.

– Det svåraste har varit just att få ordning på allt, utländska källor och att få tag på personal som kunnat vittna om de missförhållanden vi har skrivit om. Också att få kaféägaren att ställa upp på en intervju. Det lyckades jag med en gång, efter det har han avböjt.

Vilka reaktioner har du fått från Älmhultsborna på publiceringarna?

– Det var mycket reaktioner första veckan. Alla lösnummer av tidningen var slutsålda runt om i butikerna och sen har det varit mail som kommit in och kommentarer på sociala medier om att man inte vill fika i det kaféet längre men också uppmuntran om att vi ska fortsätta med den här typen av granskningar.

Har vi sett slutet, kommer det ytterligare vändningar i den här historien?

– Nej, jag tror inte att vi har sett slutet. Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket har velat titta vidare på uppgifterna vi tagit fram och därefter har ytterligare ett bolag gått i konkurs kopplat till kaférörelsen. Innan åtal väcks så får vi inte mer information från Ekobrottsmyndigheten om den här utredningen. När vi intervjuade myndigheten i november förra året så trodde de att det skulle ta ett halvår och sen kom pandemin så ännu har vi inte fått något svar på var det här kommer att leda till.

Vad betyder det här priset för dig personligen?

– Det betyder jättemycket, det är roligt att få en sådan uppskattning för mitt arbete och jag vill ju så klart tacka mina kollegor och Älmhultsredaktionen som gjorde det här möjligt, Kajsa Erlandsson som agerat djävulens advokat och gått igenom allt och granskat mitt material.

Smålandspostens chefredaktör Kristina Bingström gläds med Karl-Magnus Lundvall och med tidningen.

– Det här är ett kvitto på att Smålandspostens journalistik fortsätter att göra skillnad, att vi finns ute i Kronoberg och granskar inte bara kommuner och myndigheter utan även näringslivet. I år var vi också nominerade till en Guldspade av Grävande Journalister för vår advokatgranskning. Stora granskningar är ett lagarbete för hela redaktionen, med kollegor som ställer upp för varandra och nyhetschefer som stämmer av och håller fokus. Som chefredaktör är jag jättestolt i dag.