”De hundra radernas tragedi” - om Moberg som lokalreporter i Alvesta

Mellan 1922 och 1929 bodde Vilhelm Moberg i Alvesta, på flera olika adresser. När han anställdes på deltid som lokalreporter på Nya Växjöbladet var han 24 år gammal. Lönen var 7 öre per rad och för att försörja sig behövde han producera 100 rader per dag, fyra dagar i veckan. Och det även dagar då det inte hände något särskilt.

”De hundra radernas tragedi” har Moberg själv kallat det i sina memoarer ”Berättelser ur min levnad”.

Han skrev om cykelstölder, slagsmål och dödsfall. Han refererade kommunalfullmäktigemöten och han recenserade teater. Och så bevakade han fotbollsmatcher.

– Det är en sida av Moberg som är lite bortglömd, sportjournalisten. Han skrev ganska syrliga referat, där han kunde såga både spelare, domare och den tillresta hejaklacken, berättar Jens Liljestrand på telefon.

En annorlunda sak jämfört med hur det ser ut på en lokalredaktion i dag, var att Moberg även tjänstgjorde som så kallad annonsackvisitör. Han sålde annonser till tidningen och fick 20 procent av intäkterna. I dag utföres den uppgiften av särskilda mediesäljare.

Enligt Liljestrand trivdes Moberg ganska bra i det lilla municipalsamhället. Han var ju nästan på ”hemmaplan” inte så långt från sin hembygd. Idrotten var viktig och Moberg fick snabbt en styrelsepost i Alvesta simsällskap. Detta hindrade honom dock inte på något vis att själv referera klubbens tävlingar.

1925 skedde ett mord i Grimslöv. Självklart skulle Moberg rapportera, efter flera cykelturer till mordplatsen. Han lyckades hitta det förmodade mordvapnet (en hammare) och fick tillåtelse av polisen att delta i spaningsarbetet, med vittnesförhör och annat, något som förefaller helt otänkbart i dag.

Moberg ansåg själv att rättegångsreferat gav honom mycket:

”Och vilka inblickar uti folklivet får man inte vid domstolarna!”

Många läsare av Vilhelm Mobergs böcker (inte minst ”Soldat med brutet gevär”) ser nog Moberg som en kraftfull och inbiten socialist. Jens Liljestrand menar att något hände med Moberg under Alvestatiden:

– Det verkar som om Moberg går åt höger, och umgås med frisinnade (liberaler). Han står till och med på någon lista inför valet till kommunalfullmäktige. Denna politiska omsvängning tycker jag vore värd mer forskning.

På grund av deltidstjänsten på Nya Växjöbladet fick Moberg gott om tid över för eget skrivande. Tack vare succén med ”Raskens” 1927 kunde Moberg skissa på ett liv som heltidsförfattare. 1929 flyttar han med familjen till Stockholm.

Vilken blir då Mobergs egen konklusion kring yrket som lokalreporter? Vi låter honom själv komma till tals (Ur ”Berättelser ur min levnad”):

”Journalist är inte bara ett yrke, det är också en skola. Det gäller framförallt medarbetarna i mindre tidningar, som måste syssla med alla områden. De skaffar sig kunskaperna, medan de utövar yrket. En allroundjournalist kan inte undgå att bli allmänbildad, om han överhuvud är bildbar.”