Sverigeresan: Lyåsas slåtterängar

Den som följer den klättrande grusvägen upp för Lyåsas backar kan i veckan skymta tre gestalter som med varsin lie går fram på ängarna. Inte långt härifrån brukar Sagobygden berätta sägnen om Smickelbergskitta och trollröret, men den här trion hör inte till någon folkhistoria.

– Det här är dag tre i Lyåsa. Vi håller nog på veckan ut, säger landskapsvårdaren Jonatan Persson, som tillsammans med sina kollegor Karin Falk och Emilia Petersson under den tiden kommer slå ungefär ett och ett halvt hektar av ängarna i skyddsområdet.

Med lieslåtter blir marken mer näringsfattig, vilket gör att växterna måste specialisera sig för att ta tillvara på näringen som finns kvar, något som leder till en större artrikedom.

Årets slåttersäsong har pågått sedan mitten på juli. Det varma, torra vädret har inneburit en del förändringar jämfört med tidigare år.

– Vi har haft både mer och mindre att göra i år kan man säga. I Hakatorp hade en bonde fått dispens att låta sina djur beta på marken. Så där slog vi nog bara 20 procent av vad vi brukar. Samtidigt har det kommit till många nya områden som vi inte brukar slå i vanliga fall, säger Jonatan Persson.

Torkan har gjort att gräset de slår är eftertraktat bland bönderna, som söker med ljus och lykta efter foder till sina djur.

– I år är bönderna väldigt måna om att ta tillvara på gräset. Det är tacksamt både för dem och oss. Vi slipper lägga så mycket resurser på att köra ut det i skogen, berättar han

– Det är väldigt tillfredsställande när allt kommer till användning, säger Karin Falk.

Med utsikt över den svalkande sjön betar de av meter efter meter på ängarna. Under sommaren har värmen sällan varit barmhärtig, men då och då skänker ett träd lite skugga. Bortsett från svischandet när lien skär i genom gräset är det alldeles tyst.

– Det här är pärlan på säsongen, säger Jonatan Persson och ser ut över landskapet när trion låter liarna vila under fikapausen.

– De som bor här är väldigt gulliga också. När vi kom kändes det som halva byn välkomnade oss.

Liens tysthet uppskattas lika mycket av omgivningen som av trion själva.

– Vi hade inte varit lika uppskattade om vi kom med röjsåg och körde igång, säger Karin Falk och de skrattar.

– Att slå med lie är lite mer socialt också, för då kan man gå och prata samtidigt, säger Jonathan Persson.

Men lien har också många andra fördelar som redskap, berättar han. Bland annat sliter det mindre på kroppen än att gå med maskin. Han slår också ett lieslag för hållbarheten, lien är ett redskap att åldras med.

– Man kan köpa en lie och ha den hela livet.

För många tillhör redskapet det förflutna. Men 2018 lever liemannen i allra högsta grad. Länsstyrelsen sköter ett 40-tal slåtterängar i Kronoberg. Under juli och augusti är många ute och slår gräs i länet.

– Det hålls många liekurser i dag. Lien är verkligen på återtåg. Jag tror man har återupptäckt vilket bra redskap det är. Den är väldigt effektiv och man kommer åt överallt, säger Jonatan Persson.

– Precis, det är inte bara sentimentalt och lantromatiskt. Det har blivit en liten trend. Vi får hoppas att den är ihållande, säger Karin Falk.

I Lyåsas backar finns en tradition av slåtter som går långt tillbaka och som har bidragit till artrikedomen. Här finns allt från slåttergubbe och kattfot till darrgräs.

– Slåttergubben är väldigt fin. Man blir glad när man ser den, säger Jonatan Persson.

Det är mitt på dagen och solen har inga planer på att sluta gassa.

– En siesta nu hade inte varit fel. Att slå morgon och kväll hade egentligen varit bäst när det är så här varmt, men man har ju ett liv utanför slåttern också.

– Fast det känns inte så mycket som jobb. Det är mest härligt, säger Karin Falk.