Sam jobbar mitt i city: ”Jag har stenkoll på Storgatan!”

– Ja, det är ett kul namn jag fått här i Småland. Det måste vara lite sköna kunder som har pratat med varandra. Du vet, det är ju inte vad reklamen visar – det är vad människor säger som sprider sig. Ibland kommer det in folk som frågar ”Är det du som är Sam den glade”? Numera går jag under det namnet även i Dressmann-Sverige, säger Samuel Dyke och skrattar gott.

Efter uppväxten i Karlskrona och många år i Malmö har han sedan tre år tillbaka rotat sig i Växjö.

– Det är mycket roligare att säga ja till saker. I värsta fall får man ångra sig. Men det har jag inte gjort med Växjö. Det är en himla kul stad att vara verksam i. Så himla liten är inte staden men här finns tid för det lilla, för närhet och personlig kontakt med kunderna. Jag kan inte namnet på alla, men många.

Han tror på att vara sin egen lyckas smed och det betyder att en kul dag på jobbet är något man skapar själv.

– Jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin varit arg eller sur i butiken. Här händer så mycket kul och jag har stenkoll på Storgatan. Är det värsta snöstormen så kanske det är lite mindre genomströmning men det ska mycket till för att Växjöborna ska stanna hemma. Det känns faktiskt unikt och inget jag känner igen från andra städer där jag jobbat. Ett levande centrum kräver levande människor och det har vi gott om här i Växjö.

Mello, Musikhjälpen, Pride, spökvandring, Karl Oskar-dagarna… och nu är det snart dags för den årliga äggjakten i centrum.

– Jag har många, många gånger stått i den här dörren tillsammans med kunder och kollat på vad som händer utanför. Vi får inte bli blinda för allt vi har. Vi behöver aktiviteter i stan och det finns så många eldsjälar som ser till att det händer.

Han menar att det där om att smålänningar är snåla är en absolut fördom.

– Det stämmer inte alls. Här finns Astrid Lindgren-känsla och folklighet på ett bra sätt. Det finns så många som aktivt och generöst väljer att gynna sin stad och handla i city. Jag tycker det är beundransvärt och visar på karaktär. Jag har varit med om så många vassa armbågar i andra städer. Här är vi dessutom ett gäng härliga konkurrenter som är som kollegor! Vi tipsar kunder om varandra. Vi hejar på varandra på stan och hjälps åt. För en tid sedan hjälpte en annan handlare mig med min fasad. Vem gör sånt, liksom?! Sååå sköna människor!

Han talar sig varm för både mat- och kulturlivet.

– Här finns en massa spännande restauranger, ställen med naturviner och jag vet inte allt. Växjö stad ska också ha en eloge för det kulturliv man driver. Vi har en helt suverän generation av musiker. Jag var och såg Växjö Symfoniorkester för en tid sedan -vilka absoluta proffs!

Sam drömde själv om att bli professionell oboist och gick musiklinjen på S:t Sigfrids. Men det stannade där. Efter övervägande om att bli polis kan steget tyckas långt till herrkonfektion.

– Livet står inte och faller med ett par byxor men man får träffa levande människor hela tiden. Jag får hjälpa, samspråka och erbjuda service. Och behöver man assistera någon av stammisarna hem på rollatorn så gör man det. Det gjorde jag senast igår.

Vem tar hand om butiken då?

– Det var damen som stod efter i kön som vaktade kassan. Det bästa är när vi vågar lita på varandra.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

– Det är roligt att aktivt ifrågasätta och ha en dialog med kunden. ”Behöver du det här?” ”Har du en plan nu?” Man kan få ut mer funktion genom att försöka få syn på helheten i sin garderob. Dels gör man kunderna en tjänst eftersom de sparar en peng. Jag tror också man bygger förtroende om man vågar säga saker som: ”Det där var inte jättesnyggt på dig, du kanske ska välja en annan storlek eller ta denna i stället?”

– Jag tror att både handel och allt annat vi skapar blir bäst som lagsport. Vi hjälps åt. Det blir framför allt mycket roligare då.