Ett humant samhälle anpassas efter medborgarna
För mig är det uppenbart att människan bara är en liten kugge som ska passa in i det stora samhällsmaskineriet.
Ingen människa som levt några decennier kan förneka att kraven på oss människor, för att passa in, också har ökat markant i det teknifierade och konkurrensutsatta samhälle som vi nu lever i. Påtagligt ökade krav utbildningsmässigt, socialt och empatiskt ställs på allt fler av dem som idag försöker meritera sig för ett arbete.
Ur detta förhållande växer fram ett problem som verkar negligeras eller inte förstås och det är att det finns en gräns för vår förmåga till anpassning.
Varför är den mentala ohälsan så hög bland våra ungdomar och varför hamnar så många i drogmissbruk och kriminalitet?
Efter mer än 40 år i skolans tjänst anser jag dessa frågor lätt besvarade. Alla ska igenom nålsögat som innebär gymnasiekompetens. Kravet är orimligt och djupt inhumant.
För att enkelt åskådliggöra problemet tänker vi oss en höjdhoppsställning. Ribban ligger på 1 meter 60 cm. Villkoren är att alla människor måste hoppa över och klara denna höjd för att accepteras i samhället.
Några unga och atletiska klarar direkt, blir belönade och får gå hem. Ett större antal klarar efter några försök, andra övar tappert och lyckas så småningom efter stora uppoffringar. Men ett icke ringa antal har inte de fysiska förutsättningar som fordras för att ens försöka. Dessa ger upp och kommer aldrig att lyckas.
Denna metafor kan med stor överensstämmelse överföras till vår tids skolsystem och de förväntningar som därvid följer. En tredjedel av alla 16-åringar som slutar grundskolan skulle aldrig tvingas till en fortsättning på en gymnasial utbildning därför att de mycket väl vet att de inte har förutsättningar och därmed inte vill, men måste ändå av rådande omständigheter.
Den här tredjedelen är inga dumbommar i ordets bokstavliga betydelse, men det är människor med andra egenskaper och talanger som samhället inte på ett anständigt vis värderar.
Om vi vill ha ett anständigt och humant samhälle där varje individ är behövd kan vi inte skylla på utveckling, komplexitet eller teknologi som skäl för att alla ska en lång teoretisk utbildning. Ett humant och anständigt samhälle är anpassat till sina medborgare och inte tvärtom.
Denna problematik gäller hela den del av världen som lever i en postindustriell era.
Politiker, makthavare och entreprenörer har här en mycket angelägen uppgift att ta sig an om de vill se till alla människors lika värde och möjligheter.
Jan-Anders Birgersson
